Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täristiska för henne, hade hon nästan helt och
hållet förlorat. Madam Hatting hoppades, att
detta — som hon sade — hade »sina naturliga
orsaker», men det var omöjligt att få något
riktigt besked af Marion, som skyggt undvek alla
svärmoderns frågor och närmanden. Hon
beklagade sig en gång för sonen och sökte på
samma gång sondera honom angående denna
intressanta och delikata fråga, men fick äfven
af honom så korta och ovilliga svar, alt hon
fullständigt måste uppgifva ämnet och icke var
en smula klokare än förut.
Sanningen att säga, så var Evert själf, ehuru
han skämdes att medgifva det för andra, lika
perplex som sin moder. Hans hustru, hvilken
han innan deras giftermål trott sig känna lika
väl som sina systrar, var nu för honom som en
sluten bok. Den korta tid efter bröllopet som
de varit tillsammans, innan han reste till
Cedar-ville, och sedan, då han kom igen, strax före
färden till Johnson Hall, hade ban själf varit
så öfvermodigt och sanslöst betagen i sin brud,
att han knappt gifvit akt på, hurudan hon var
— passiv, ofta underligt skrämd och skygg,
mindes han henne, men alltid undergifven.
Nu däremot! ... Passiv, undergifven, det var hon
egentligen ännu på sitt sätt — långt mera än
han funnit henne på Liberty Hall i höstas —
hon beklagade sig aldrig, satte sig sällan upp
emot hans vilja, men tog heller aldrig hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
