Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
därtill. Hon var så kall som is emot honom,
så ointresserad af allt, som hans var, så
dödligt, kränkande likgiltig, att det kylde honom
ända in i märgen, när han blott tänkte därpå.
Och ibland — trots alla sväfvande misstankar
han haft, tordes han knappt tillstå det för sig
själf — hade han, då han med ömhet försökte
närma sig henne, i hennes ögon mött en sådan
blick af förtviflan och hat, att han, osäker och
full af ångest, frågat sig själf — och en gång
äfven henne — hvari han då i all världen
förgått sig emot henne.
»Det är inte din skull,» hade Marion då
bara sagt. När han tänkte på det, kunde han,
när han ville, se henne som hon satt där —
blek, med trotsigt nedslagna ögon — och kröp
ihop i farmors stora länstol inne framför elden
i deras sofrum.
»Marion» — hade han då tagit mod till sig
— »jag har en gång frågat dig om ... det var
någon annan, det ville du icke höra talas om.
Nu — jag har länge funderat på det. Är det? ...
Vet du något om —mig?»
Hon såg upp — likgiltigt men ändå litet
nyfiket:
»Hvad skulle det vara?»
Evert tänkte på ett äfventyr han, året
innan han gifte sig, hade haft med en fransk
mulattflicka i Wilmington. Det var för resten
ingenting särdeles märkvärdigt med det — inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
