Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
»Jag har litet jag skulle tala med far om,»
sade han en smula ansträngdt. »Det är
egentligen för den skull jag kommit hit, och jag
har icke orlof längre än till i morgon bittida.»
»Inte längre!» utropade Madam Hatting.
Hon kunde sannerligen inte begripa, hvad det
kunde vara att göra för hennes William,
så overksam som armén låg däruppe i
Morris-town.
»Det är för resten icke någon större
hemlighet än att ni allesammans mycket väl kunna
höra det,» återtog William beslutsamt. Han
gick bort och ställde sig vid sidan af fadern.
»Det är om pengar...»
Han tvekade litet och frågade därpå
allvarligt, nästan i affärston:
»Har far under närvarande förhållanden
råd och tillfälle att utbetala åt mig en del af
det, som far själf har sagt en gång med tiden
dock kommer att tillfalla mig? Jag vore —
jag kan inte beskrifva, hur tacksam jag
vore ...»
Marion, hvilken som vanligt satt på andra
sidan om gubben, satt och såg ned i knät.
Det pinade henne att höra William — som
hon tyckte — förödmjuka sig inför sina
syskon.
»Det är icke för min egen räkning,»
återtog han hastigt — liksom högdraget och
afvär-jande, då ingen svarade. »Det är för arméns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
