Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karaktärsdrag, seder och tänkesätt hos kongofolket, av K. E. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första häftiga utbrotten av sorg fortsätta klago- och sorgesånger
under en längre tid.
Ett annat utmärkande drag hos kvinnan är, att hon anser
sig vara skapad för att bliva moder icke genom otukt utan
genom äktenskap, om än ibland under formen av månggifte.
Jungfrur och änkor vilja därför gärna gifta sig. Man finner också
sällan några kvinnor, som ej äro gifta. Men ve den kvinna, som
ej kan bliva moder. Det är en stor skam och vanära. Kvinnan
vill även bliva moder, emedan hon på så sätt bidrager till sin
släkts förkovran och rikedom. Barn ha alltid betraktats som
skatter. En kvinna vill dock ej bli moder på nytt, förrän den
sistfödda kan gå riktigt och börjat sköta sig själv. Denna sed
är i viss grad upphov till månggiftet.
Modern visar i regeln mycken tillgivenhet, försakelse och
uppoffring för sina barn, vilket uttryckes i ett vackert ordspråk:
“Giver icke en moder sitt liv för barnet?“ Under vredesutbrott,
kiv och trätor med mannen kan modern någon gång göra sitt
barn skada på något sätt, vilket mannen sedan får umgälla och
stå till ansvar för hos hustruns bröder och släkt, emedan han
ytterst varit orsaken till ett sådant dåd.
En kvinna har många sätt, varigenom hon kan föra sin vilja
igenom eller sätta sig i respekt hos mannen. Såsom släktens
bärarinna vördas och respekteras hon i allmänhet mycket, så
snart hon blivit äldre. Inför de gamla kvinnorna falla de yngre
männen på knä liksom hustrun ofta för sin man och överordnade
i allmänhet.
Vördnad, aktning och ära visas i regel mot alla gamla och
överordnade. Även bland de yngre vördas alltid den äldre. Den
förstfödde inom familjen räknas som de yngres chef och
förmyndare och kallas av de yngre syskonen för herre. Det är därför
skamligt för en äldre att taga emot en gåva, såsom mat eller
annat, av en yngre. Den yngre skall mottaga av den äldre.
Vördnaden och aktningen sinsemellan är mycket stor och
visar sig i allehanda vördnadsbetygelser och aktgivande på vissa
seder och bruk synnerligast inom familjen och mellan
svärföräldrar och mågar eller sonhustrur och svågrar och svägerskor
sinsemellan. Missbruk av dessa seder åtalas. För att visa
vördnad faller kvinnan, såsom redan nämnts, ofta ned på knä eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
