Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karaktärsdrag, seder och tänkesätt hos kongofolket, av K. E. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och försåt utlades på olika sätt av personen själv eller hans
släktingar, manliga eller kvinnliga. De, som tjänade på rättegångarne,
voro hövdingar och advokater.
I vissa fall avgjordes målet av prästerna genom s. k.
gudsdomar. Då det gällde att utse “ndoki“, d.v.s. en, som på hemligt
sätt ansågs hava vållat någons död och som därför måste dödas,
prövades hans skuld eller oskuld därigenom att han fick dricka
nkasagift. Genom dess verkningar bedömdes hans skuld eller oskuld.
I åtskilliga andra fall, såsom vid stöld, fick den anklagade
undergå eldsprov, vilket vanligen skedde genom att med en glödgad
gräskniv hastigt slå med flatsidan mot benet.
Vid alla rättegångars avgörande gällde det att finna reda
på, vem som var verkliga upphovet till att brottet begicks. Den
anklagade sökte alltså att skjuta skulden till brottet på någon
annan. Lyckades han häruti, fick upphovsmannen böta i hans
ställe. Numera avgöras större rättegångar inför
statsmyndigheterna.
Känsla för rätt och orätt finnes bland folket, men därmed
är ej sagt, att man skall göra det rätta, såvida man icke har
någon vinst eller fördel därav. Skuldmedvetandet framträder störst
i förhållandet till de döda, i det att folket tror, att de avlidnas
andar kunna hämnas på dem, som göra deras släkt något ont.
För att nå sina egoistiska syften och ändock hålla sig skadeslösa
mot andarna, besvärjas vissa avgudar, som kunna skydda sina
tillbedjare mot dessa andar.
De döda vördas mycket. Ingen får missbruka deras namn.
Skall namnet nödvändigt nämnas, måste alltid ordet “widi“
(framlidne) utsägas framför namnet.
Kongonegern har ett mycket religiöst sinnelag. Han känner
sig i allt beroende av sina gudar, varför deras tillbedjan och
besvärjande är en daglig gärning. Själviskheten framträder
visserligen överallt, men han har även fruktan och vördnad för sina gudar,
på det att de ej må skada honom. Att han skulle kunna älska
dem är onaturligt att tänka sig enligt den uppfattning han har
om dem och även om den, han kallar Nzambi (den högste guden).
Då denne Nzambi ej alltid uppfyller människornas önskningar,
anses han hård och orättvis. Det är han, som tager ifrån
kongonegern hans föräldrar, barn och släkt. Han råder överallt och
kan ej genom böner eller besvärjelser bevekas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
