Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karaktärsdrag, seder och tänkesätt hos kongofolket, av K. E. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan tänka sig. Att genom handel eller på annat sätt söka narra
en person är tillåtet och anses såsom bevis på gott
affärsgeni. Här visar sig ofta slugheten mycket stor. Man får
däremot ej förfalska sina varor, t. ex. genom att blanda potatis i
stött jordnötsmassa. Lindrigast straffas en dylik på marknaden
genom att män och kvinnor samlas runt omkring för att på
allehanda sätt smäda honom. — Då själviskheten är så utpräglad,
att man får använda all sin slughet i handel och vandel för att
vinna sitt mål, är naturligtvis också misstänksamheten stor.
Att genom dagligt arbete förtjäna en slant var vid tiden
för de vitas ankomst alls icke något tilltalande. Affärslivet var
däremot på vissa trakter det enda folket hade lust och fallenhet
för. Huvudmännen för släkterna höllo lagren och deras
underordnade gingo inåt landet till större marknader och byar, så
långt de vågade och voro kända. De måste då uppföra sig
mycket väl. Genom fabler och undervisning lärdes
handelsmännen, att de ej finge blanda sig i landets rättegångar, begå
otukt, stjäla eller annars bära sig illa åt, ty då skulle de bindas
och handelsvarorna konfiskeras.
Genom handeln samlades rikedomarna hos släkternas
huvudmän. De använde ägodelarna till att köpa slavar och hustrur
åt sig själva eller åt slavarna. Vissa saker, såsom krut, tyg och
lyxartiklar, inköptes ock rikligen till att bevaras för
begravningsdagarna. I tyget sveptes liket. Krutet sköts upp under en viss
tidsrymd. Lyxartiklarna sattes ovanpå graven.
Nu för tiden användas pengarna till mera nyttiga saker
eller ock till mat och dryck. Många av de från kuststäderna
hemkommande arbetarna ha knappast mer, då de komma hem,
än då de gingo, förutom en del småsaker till prydnad.
Negern vill gärna ståta på det ena eller andra sättet.
Tatuering, filande av tänder m. m. dylikt är bevis på att man är
en fin person. Ursprungligen hade kongonegern högst litet av
kläder på sig. Han hade då intet annat sätt att pryda sig än
det nämnda. I senare tider består grannlåten i fina kläder och
diverse andra persedlar och saker, som hängas på. I brist på
käpp bäres ett slags piska av flodhästhud eller annan grov hud.
Andra finheter i gång, ställning och förande av kroppen, något
olika för män och kvinnor, visa, att även kongonegrerna kunna
vara koketta och älska att uppmärksammas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
