Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa begrepp och föreställningar bland kongofolket, av P. A. Westlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
behandla någon, som är mycket sjuk, säga de: "Vi människor
taga vår hälsa från solen. Vi förändras, men solen var, är och
förbliver sig lik.” De taga härvid ett löv och lägga det på han-
den, slå hål därpå och låta det falla till marken, sägande: "Tyst,
var stilla! Du sol, behandla honom invändigt. Vi skola be-
handla honom utvändigt. Lindra hans plågor! Tag bort hans
smärtor! För honom ej till bråddjupen! Vare hans hälsa lik dig,
oföränderlig, och ej lik månen, som ständigt förändras.”
Månen tillbedes ock under vissa omständigheter. Vid ny-
måne fröjda sig de unga och sjunga glädjesånger till dess ära.
Men en del gamla överösa den med smädelser. De, som göra
så, ha tid efter annan plågats av sjukdomar, till vilka månen an-
ses vara orsaken. Det säges ofta om en person, som dör, då
månen är i sista kvarteret: "Månen har "ätit honom”, det vill
säga: månen har berövat honom livet.
Om det är litet saft i palmerna, då månen är i sista kvar-
teret, säga palmvinstappare, att det beror på månen. När den
på nytt visar sig, fröjdar man sig och tänker: "Den, som tog
vår äring och försvann, kommer snart åter, och då skall vår
egendom frodas.”
Det tros, att sjuka människor bliva friska, då nymånen
framträder. De sjukas anhöriga bruka då samlas omkring sina
sjuka, bönfallande månen att bortbära sjukdomarna. Då ett barn
fäller en tand, kastar man den en månskenskväll mot väster, sä-
gande: ”O måne, då du förnyad åter visar dig på himmelen,
skall du medföra en fullkomligt ren och frisk tand i den förlora-
des ställe.” Då barnen fälla sina tänder, lära föräldrarna dem
att bedja månen om nya, präktiga tänder.
IV.
Kongonegerns tankar om avlidnas andar eller spöken.
De avlidnas andar intaga ett framstående rum i Kongos
gudavärld. De kallas vanligtvis spöken. Det är en vanlig upp-
fattning, att människoanden vid kroppens död blir ett spöke.
Spökena hava kroppar, men emedan de äro andliga, kunna de
ej ses av oss. De äro intresserade för våra förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
