Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa begrepp och föreställningar bland kongofolket, av P. A. Westlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
hata åsamka de motgång, lidande och död. Om någon är
företagsam och sparsam, så att han därigenom förvärvar sig
ägodelar, tros det allmänt, att de döda bära till honom skatter.
Andar anses vara mycket tjuvaktiga, men de stjäla endast
från sådana, som förolämpat dem. Av tjuvgodset giva de van-
ligen åt dem, de vilja befrämja. De gå in i husen och stjäla
matvaror och andra där gömda saker. Även taga de höns och
getter, som de bortföra till sina boningar i skogen eller i jorden.
På kvinnornas fält taga de allehanda frukter, som de tycka om,
till föda. Då de bliva törstiga, gå de bort i hövdingarnas palm-
lunder och tappa palmvin. De äro med överallt, där det gives
tillfälle att stjäla. Under marknadsdagarna infinna de sig alltid
på torgen och stjäla allehanda saker. Det stulna godset bära
de bort i sina påsar eller kassar.
Då stölder förövats, gå tjuvarna ofta fria, emedan fetisch-
männen skjuta skulden på andar. Det är följaktligen en lätt sak
för fetischmännen själva att stjäla och sedan angiva andar som
förövare av stölden.
Om t. ex. ett svin försvunnit, kan fetiscechmannen, som efter-
sänts för att ertappa tjuven, säga till dess ägare: ”Du var skyl-
dig att betala sjuttio tygstycken till Kifwau, medan han levde,
men genom orättvisa i rättegång slingrade du dig undan skul-
den. Nu har han i andevärlden haft rättegång med avseende på
denna sak. Som ersättning för den förlust, du vållat honom,
har han nu tagit ditt svin.”
Ofta komma andar till människor i sömnen och förorsaka
dem förskräckelse. De öppna tillslutna dörrar och skaka hus, så
att människorna darra och ropa av fruktan.
Vi de stora nattliga danserna närvara andar i människo-
skepnad och deltaga i dansen... De kalla sig då främlingar och
undvika alltid att göra sig bekanta. Alltid lämna de dansen före
ljusets inbrott. De uppenbara sig ej gärna om dagen.
Då en person skendött och sedan uppvaknat, tros det, att
de döda eller andarna genom hans släktingars böner och sorg
låtit beveka sig att återlämna sitt offer för att trösta och hjälpa
de sörjande. De döda bruka ock taga till sig i dödsriket släk-
tingar, som behandlas illa av sina målsmän. Då en avliden läm-
nat efter sig barn eller nära släktingar och märker, att dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
