Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språket, av K. E. Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
man snart få tillfälle att blicka in i kongonegrernas språk och
tankegång. Men till en början var oftast fallet så, att lärarne
utgått från våra gosskolor, i vilka de under flera år vistats på
missionsstationen och sålunda blivit väl mycket europeiserade
såväl i språket som i andra stycken. Genom studium av folkets
fabler, sägner, liknelser och ordspråk i dess ursprungliga former
kan man tränga djupt in i språkets labyrinter och spåra mycket
gott hos detta folk. Hos de äldre infödda lärarne finner man nu
en strävan att utnyttja det goda, som finnes däruti. Samma strä-
van bör finnas hos missionären, ty allt vad han i det hänseendet
kan framdraga, vinner genklang i folkets hjärta och är för den
infödde påtagligt och lättfattligt. Evangelii predikan blir på så sätt
enkel och tilltalande för honom.
För att komma till dén inföddes ståndpunkt i språkligt hän-
seende behöves nog en mycket lång tid, ja, en hel levnad, men
med målet för ögonen går det allt lättare och lättare.
Åtskilligt av folkets fabler, sägner och ordspråk är redan
nedtecknat och en del även tryckt, men allt bör uppskrivas
och tillvaratagas, innan det med detta släkte helt och hållet faller
i glömska. Man skall därav lära att respektera kongonegerns
tankar, känslor, seder och bruk och förstå, att allt det sköna och
harmoniska, som man finner i språket, har sin motsvarighet hos
folket. Känn språket, och du skall känna folket.
De största svårigheterna vid kongospråkets inlärande är dess
uttal och konstruktion.
I kongospråket förekomma icke några s. k. klickljud eller
andra avvikande och egendomliga ljud såsom i vissa andra afri-
kanska språk, men "olyckan" är, att språket skrives med romerska
bokstäver, och då ligger det ju så nära till hands att uttala dessa
enligt modersmålet.
Bokstaven v betecknar t. ex. två slags v-ljud, men intetdera
finnes i svenskan. Det ena v-ljudet uttalas nästan som f, t. ex.
vutula, återföra, och det andra med en stark dragning åt h, vartill
det övergår i vissa dialekter, t. ex. vana eller hana.
U- och o-ljudet samt s- och z-ljudet äro stora stötestenar
för nybörjaren. U uttalas i regel som svenskt o i bo och o som
å i doft. Z har ett alldeles säreget uttal.
M och n framför en konsonant i början av ord äro mycket
svåra att uttala väl, emedan de uttalas dels lätt och dels tungt,
fa” av Ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
