Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
vända hem. När Westlind och jag i början av mars 1882 mötte
honom i London, blevo vi så gripna av hans utseende, att vad
mig beträffar jag aldrig kan glömma det. Så förändrad var han.
Broder Westlind och jag skulle därnäst utsändas. Vi fingo
först resa till missionsinstitutet Cliff College i norra England för
att fortsätta våra språkstudier. Vistelsen här blev dock icke
långvarig, ty redan i april skulle en sändning avgå till Kongo,
och det fattades då en missionär. Det kom telegram till oss
med förfrågan, vilken av oss, som ville medfölja. Vi blevo na-
turligtvis upptända och ville iväg båda två, men Westlind allra
mest. Då jag märkte detta och dessutom insåg, att jag skulle ha
nytta av att göra mig mera förtrogen med språket, så gav jag
efter, och Westlind fick resa. Men nog sved det i mig, då jag
en morgon skjutsade honom till järnvägsstationen. Ty nu hade
jag icke någon utsikt att få resa ut förr än året därpå. Det
dröjde dock icke längre än omkring en månad, så kom en morgon
ett telegram med anmodan, att jag genast skulle komma till Lon-
don. Just då sutto vi vid frukostbordet. Jag bad om ursäkt
och reste mig genast, ty tåget skulle gå om en timme. På
mindre än en halv timme hade jag packat och var på väg till
stationen. Jag var så glad, att jag tyckte mig leva blott i en
ljuv dröm. Då jag på kvällen kom till London, fick jag veta, att
det var två svarta gossar från Afrikas västkust, vilka några år
varit i d:r Guinness missionsinstitut men fått bröstsjukdom
och nu blivit tillrådda att så snart som möjligt återvända till sitt
hemland. Dessutom var det en svart sjöman från Wästindiska
öarna, vilken skulle ut och arbeta på den lilla missionsångbåten
Livingstone. Dessa tre svarta var det meningen, att jag skulle
ha hand och vård om på vägen ut. Båten var färdig att avgå
från Liverpool om tre dagar. På två dagar köpte och packade
jag min utrustning, den tredje dagen reste vi till Liverpool och
den fjärde dagen mot kvällen bar det av till sjöss.
Den 4 juli voro vi i Banana och den 16 juli kom jag i
sällskap med missionärerna J. Clark och H. Richards till Mukim-
bungu och träffade Westlind och Fredricksen (Engvalls res-
kamrat). Jag kan icke säga, huru kärt det var att få träffa
Westlind. Han hade redan lärt sig så mycket av språket, att
han kunde hålla skola och även möten. Det var dock egentligen
blott några friköpta slavgossar att hålla skola och möten med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
