Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
igenom. Någon skolverksamhet hade jag icke tid med. En dylik
började först, när ångbåten Henry Reed ankom och medförde
missionär J. B. Eddie som min medhjälpare. Han fick samtidigt
med lärandet av språket begynna och sedan hava hand om sko-
lan. Våra möten voro icke så talrikt besökta den första tiden,
vilket mycket berodde på vår bristfälliga kunskap i folkets språk.
De voro dock intressanta och uppbyggliga och blevo med tiden
mer och mer besökta.
Ångbåten Henry Reed hade med sig en löjtnant i den
amerikanska flottan vid namn Taunt. På missionsstyrelsens upp-
maning hade våra missionärer åtagit sig att föra denne löjtnant
upp till Stanley-Fallen och tillbaka igen. Han var utsänd att stu-
dera förhållandena inom Kongostaten. Jag blev erbjuden att
få följa med, och det säger sig självt, att jag antog anbudet. Re-
san varade ganska lång tid och var mycket omväxlande. Sällan
avlopp en dag utan äventyr av ett eller annat slag. Även nät-
terna voro ofta oroliga. Än var det svårigheter med sandbankar
och sandrevlar, än med strömvirvlar och storm, än med kullfallna
och sjunkna träd, än med flodhästar och klippiga grund, än med
ormar och krokodiler och mycket ofta med vilda människor, som
hungrade efter människokött. Floden var mycket hög, så att en
mängd öar och långa stycken av flodstränderna voro under
vatten, vadan vi mycket ofta hade svårt att kunna komma i land
för att hugga bränsle. Ty vi så väl som andra, som trafikerade
övre Kongofloden på ångbåt, måste elda med ved. Rätt ofta
måste vi fälla träden i vattnet, sedan kapa av dem i långa styc-
ken, taga dessa om bord och hugga sönder dem till ved.
Det är särskilt ett par upplevelser från denna intressanta
resa, som ännu stå levande för mitt sinne och som jag vill med-
dela, emedan de giva en tydlig skildring av vad afrikaresande
på den tiden kunde få vara med om.
Vedförrådet föranledde ett av de största bekymren, ty ved
voro vi tvungna att skaffa nästan varje dag. Och ytterst ogärna
gjorde vi oss av med hela förrådet, innan vi skaffade nytt. Ty
om förrådet fick taga slut, så kunde vi icke komma någonstädes
och därigenom lätt råka i fara. Vi hade kommit in i ett syn-
barligen oroligt distrikt. Vedförrådet hade så krupit ihop, att vi
tvungos att en dag lägga till vid en ganska osäker plats för att
hugga ved. Kanoter med en å två personer uti smögo omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
