Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
att floden började bliva svart av kanoter och folk. Jag märkte,
att de började ordna sig. Från utkanterna stego män ur den
ena kanoten och i den andra, och på så sätt närmade de sig ång-
båten. Dessa män hade vapen men inga åror, medan de, som
voro kvar i kanoterna, manövrerade dessa. När jag ansåg, att
det icke var rådligt att söka hålla ut längre, så signalerade jag.
Bröderna hade förövrigt varskotts av det myckna larmet, ty det
sorlade och larmade som på en marknad. De voro därför i ord-
ning och kommo på ögonblicket med båten och en kanot fulla
med ved. Bröderna fruktade, att jag hade gjort mig för säker
och dröjt för länge. Men som infödingarna icke beräknat, att vi
voro så många, och icke kunde vara säkra på, att icke ännu flera
voro kvar i skogen, så blevo de för en stund liksom handfallna.
Under tiden lyftades ankaret tyst och beskedligt upp och ångan
släpptes sakta på, varvid propellern började röra på sig och
båten glida ut på strömmen. Härvid blevo infödingarna så
förskräckta, att den vildaste panik uppstod, varunder ingen
tänkte på annat än att flys Men vart skulle de taga vägen? Ka-
noterna stängde varandra, så att ingen kunde komma någonstä-
des. Dock måste de fly, och det gjorde de på så sätt, att de, som
voro i kanoterna närmast ångbåten, sprungo i kanoterna bredvid,
varvid dessa genast sjönko. Då de rusade i nästa lag, sjönko
även de, och så undan för undan, tills nästan alla kanoterna
gingo i marvatten och vattnet vimlade av svarta huvuden och
armar. Först simmade männen i land med sina vapen och
därefter ut igen för att rädda sina kanoter. De ådagalade mod
och rådighet i förvånansvärd grad.
Det hela var ett storartat och intressant skådespel. Vi
stängde av ångan ’och läto båten glida med strömmen för att
se, om någon fara skulle uppstå. Någon sådan syntes dock icke
till, ty alla rörde sig ledigt i vattnet. Vi dröjde ändå kvar ibland
dem, ty vi voro icke litet nyfikna att se, vad de skulle taga sig
till, sedan de bärgat sina kanoter. Det tog ej lång tid för dem
att få vattnet ur kanoterna och själva komma upp i dem. Sedan
styrde de genast mot land, hämtade sina vapen och satte så
efter oss det snabbaste de kunde, varvid de med sina korta
åror slogo vattnet till skum. De tjöto och larmade, så att det
var hemskt att höra därpå. Men det var en så storslagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
