Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
funno, att en ring av kanoter höll på att sluta sig omkring oss.
Vi satte full fart och kommo ut, just som pilarna började nå oss
från båda sidor. Men ut kommo vi och det i elfte stunden. Ty
så snart de närmaste kunde skönja, att vi voro på utgående,
gåvo de signal med gälla visselpipor. Därpå hördes stötar från
väldiga horn. Så stämde trummorna i med sin grova basröst
och sedan tävlade trummor, lurar och trumpeter om att åstad-
komma det värsta oväsendet, som dock nästan överröstades av
tjut och rop från tusende strupar. O vilket larm! Hela nejden
fylldes därav. Aldrig skall jag glömma denna natt och denna
morgon. Och aldrig skall jag heller glömma, huru tryggande
Herrens närvaro förnams under hela tiden. När vi kommit ett
stycke utanför ringen, styrde vi snett uppför, varigenom vi hasti-
gare ökade avståndet mellan oss och våra förföljare. Det bör-
jade bliva full dag, och vi fingo se, att hela floden var fylld
med kanoter och folk. Vi tackade Gud för vår räddning un-
dan den stora faran.
Under den övriga delen av färden upp till Stanley-Fallen
upplevde vi många andra faror, som utrymmet ej tillåter att
omnämna. Efter många mödor och ansträngningar anlände
vi slutligen en afton nära solnedgången till de storartade fallen
och blevo där hjärtligt mottagna och välkomnade av de svenska
löjtnanterna Wester och Gleerup, vilka hade kommando där,
samt en engelsk kapten med namnet Dean, som nyss ankommit
dit för att avlösa de två förstnämnda. Han hade rest före oss
med ett ganska stort antal svarta soldater. Nu låg han sjuk av
flera sår, som han erhållit vid ett lömskt överfall en natt i den
förut nämnda trånga passagen, där vi med så knapp nöd kommo
undan med livet.
När vi lyssnade till kapten Deans hemska berättelse om
detta överfall, så förstodo vi bättre än förut omfattningen av
den stora fara, som Herren så nådefullt räddat oss ifrån, vi
som, jämförda med kapten Dean och hans följe, voro så gott
som obeväpnade. Vår räddning syntes oss så underbar, att den
tedde sig som en dröm. Och så synes den mig ännu i dag,
då jag tänker därpå, vilket mycket ofta är fallet, ty nästan dagli-
gen vandra mina tankar om dagen och mina drömmar om nat-
ten till Kongo, det kära Kongo.
Resan tillbaka var också full av faror, så att om dessa så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
