Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mukimbungu, av Wilh. Walldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
hög. Landet såg efter eldens framfart ut, som om man hade brett
ett svart bårtäcke däröver, och en stor del av missionärernas ut-
rustning hade gått förlorad. De blevo så bedrövade, att de icke
hade mod att bygga upp hyddan igen, utan beslutade sig för att
gå över floden till södra stranden och bygga där. Framkomna
dit, fortsatte de en timmas väg inåt landet, tills de kommo till
en stor by, vid namn Mukimbungu, som låg emellan ett par
skogar och begränsades av en hög ås i öster och söder. Folket
tillhörde mazingastammen och hövdingen hette Malambukila. De
blevo vänligt mottagna i byn, emedan folket hoppades få många
och stora skänker. Våra män hade knappt hunnit slå sig ned
här, förrän alla tre angrepos av en häftig feber, förorsakad av
sorg och ansträngningar.
De hade icke tänkt att stanna på denna plats utan ämnade
sig till Lukungas floddal, som blivit känd genom Stanley. Men
på det att bärarna skulle hava något att göra under väntansti-
den, fingo de i uppdrag att hämta virke och bygga ett hus. Ty
man tänkte, att det kunde vara gott att hava en anhalt på vägen
till och från kusten.
| Den Gud, vars tjänare de voro, övergav dem icke i nöden
utan hugsvalade dem och dämpade feberglöden, så att de kunde
lämna sina sjukläger. De kommo nu överens om, att en av dem
och halva antalet av bärarna skulle stanna kvar och fullborda
huset, och två av dem med den andra hälften av bärarne
skulle gå i förväg till Lukunga och förbereda en stations anläg-
gande där. Så skildes de efter att hava överlämnat varandra åt
Guds nåd och hoppades snart få sammanträffa på den nya
platsen.
Knappt hade dessa två hunnit en och en halv timmes väg
från Mukimbungu, förrän Lanceley fick ett svårt återfall av sin
feber, och efter några timmar slöt han sina ögon i döden. Den
överblivne hade ingenting annat att göra än, om ock under många
tårar, reda sin broder en grav på höjden mitt emot den stora
marknadsplatsen Konzo. Ovanpå gravkullen lade han några vita
stenar i form av ett kors.
Så vände han om till sin kvarlämnade broder vid Mukim-
bungu och bringade honom den förkrossande underrättelsen.
Under känslan av sorg och under mycken bön kom nu den tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
