Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första besök vid Kingoyi, av C. N. Börrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
heter. Därför ville han bestämt avråda oss från att gå till det
folk vi ämnade oss till. Så drog han upp hårresande historier
om dem och huru de hade svurit vid sina gudar att döda re-
dan den förste vite, de finge se i sitt land. Och, tillade han, i
morgon hålla de en stor marknad. Då dricka de mycket palm-
vin och då äro de besinningslösa och kunna göra vad som
helst.
Våra bärare lyssnade, tills de skälvde som asplöv, och bådo
oss, att vi skulle vända om hem. De skulle på inga villkor följa
oss dit upp. Men vi visste, huru mycket vi borde taga hänsyn
till vår föregivne väns råd, ty folket i denna trakt hade en tid
förut tagit livet av en person, därför att han vid vär förra resa där-
igenom härbärgerat .oss över natten. Vi bådo dem lyssna till
vår aftonbön och sade, att som Gud uppenbarade sin vilja för
oss, så skulle vi göra.
Följande dag bröto vi ej upp utan bådo "vår vän”, som
åter besökte oss, att visa oss omkring där i trakten. Han för-
säkrade, att där ej fanns en enda plats, lämplig för en missions-
station. Och han hade kanske rätt, ty hela orten bestod av top-
piga kullar med trånga dalar emellan. Vi sågo dock en ej så olämp-
lig plats, sedan vi mot löfte om en bordskniv fått en ny vägvisare.
Denne fick dock sedan stryk av sin hövding, för att han vi-
sat oss omkring, ehuru han gjort det så skickligt, att vi ej sett
en enda by. Alltjämt påstods det, att där ej fanns folk, ehuru
vi märkte många stigar kors och tvärs. Vi försökte att betinga
oss en vägvisare till följande morgon, men det var omöjligt.
Morgonen därpå bröto vi upp utan att säga bärarna, vart
vi skulle gå. De skulle endast följa oss, och vi skulle följa
Guds ledning. Snart ropades efter oss:
"Två bärare vilja ej gå med!"
"Låt dem då gå, vart de vilja!”
"De vilja gå hem igen!"
"De få gå, vart de vilja!"
"Var skola de göra av bördorna?"
"Låta dem ligga!"
"Nu gå de; skola de ej ha något brev?"
"Nej, men bed dem hälsa hem!"
Från en upphöjning iakttog jag dem. De gingo ett stycke
i riktning hemåt, tills gräset skymde bort dem. Men då såg jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
