Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första besök vid Kingoyi, av C. N. Börrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
på grästopparnas rörelse, att de veko av ifrån stigen och stan-
nade i väntan på, att vi skulle söka efter dem. Jag var så gott
som säker på, att de ej skulle våga gå hem ensamma. Därför
fingo de vara. Om en stund kommo de ock tillbaka, togo upp
sina bördor och följde oss efter, nöjande sig med lite smått
skämt från de övriga i karavanen.
Nu gjorde vi en intressant iakttagelse. Vi hade ej fått nå-
gon vägvisare bland dessa irrgångar och stigar. Men vi märkte
snart, att där det var ett vägskäl, där var den ena stigen över-
knuten med gräs, medan den andra var öppen. Och huru denna
öppna stig slingrade och krökte bland kullarna med eller mot
den riktning, -vi skulle gå, så var den alltid den rätta för oss.
Det var avvägarna till byarna, som voro överbundna.
Till slut voro vi uppe på krönet av en långsträckt ås med en
härlig utsikt över det land, dit vi ämnade oss. Här fingo vi se,
att det var en mycket folkrik trakt vi vistats uti, ty en väldig
människoskara hade samlats för att se på vårt avtåg. Många
hade klättrat upp i träden i en vid sidan liggande skog för att
i säkerhet kunna betrakta oss. Vi rastade en stund ibland dem
för att tala om den Frälsare, i vars uppdrag vi voro ute. Jag
tror, att vi gjorde ett gott intryck på dem.
Från denna dagsmarsch minnes jag även en mycket lustig
syn. Jag hade just kommit upp på en kulle med kort gräs och
hade en del av karavanen före mig. Bärarne gingo över en slätt
med högt gräs. På ett ställe, där stigen gick fram, var gräset
nedslaget på en stor rundel. Flodén var den förste i karavanen.
Just som han kom ur det höga gräset ut på den öppna platsen,
mötte honom tre palmvinstappare med klättervidjor och kalebas-
ser. De kommo från motsatt håll. Ett ögonblick stodo de som
stela av fasa och sågo på den vite mannen. Sedan satte de
av som hjortar med de vildaste språng i och över det väldiga
gräset under rammel och skrammel från redskapen och försvunno
till sist långt borta vid ändan av slätten i en skog, där jag hop-
pas, att de stannade. Då vi längre fram träffade folk, fingo vi
bemöda oss om att göra så gott intryck som möjligt, varför vi
läto dem göra oss små tjänster mot god ersättning, under det
vi berättade för dem om missödet att hava mot vår vilja skrämt
deras bröder. Så upplöste sig det hela i en gemytlig stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
