- Project Runeberg -  Dagbräckning i Kongo /
206

(1911) [MARC] With: Johan Petrus Norberg - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första besök vid Kingoyi, av C. N. Börrisson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

ligt språk. Deras avgudaformler bestå vanligen av gamla och
ovanliga ord med otydligt sammanhang.

"Men vi göra ännu mera. Vi sjunga också till hans ära.
Vågar ni höra, hur det låter?"

"Ja då, så roligt!"

Nu klingade den ena sången efter än den andra. Fol-
ket, som lika lätt kunnat fly sin väg vid första tonen i tanke
att det varit en trollsång, om de ej blivit förberedda, blevo nu all-
deles hänförda och instämde snart i omsjungningarna.

Men fästets stjärnor läto oss förstå, att nattens timmar
voro inne, och vi måste söka vila. Det sista jag hörde från bärarna
var: "Detta var något annat än det vår sluge vän i Mpompi
skrämde oss med. Gud är i sanning levande och stor.”

Vi sovo gott, men huru kallelsen till "stormöte" för nästa
dag utgått under natten, vet jag icke. Vi väcktes på morgonen
av, att någon av de våra tittade in och sade: "Här är så myc-

ket folk! De vilja höra de sånger om igen, som vi sjöngo i
går kväll.”

"Ären I redo, så sjungen för dem, tills vi bli färdiga!"

Det blev sång, bön, berättelse och undervisning i Guds ord.
Så fortgick det timme efter timme, och vi avlöste varandra om
och om igen. En stor, uppmärksam människoskara trängdes om-
kring oss och ville blott höra mera.

Fram på eftermiddagen togo dock hunger och trötthet ut
sin rätt. Jag hörde hövdingar säga till varandra: "Ha vi icke
stått här hela dagen och lyssnat till detta goda budskap och all-
deles glömt, att vi ej ätit en bit i dag?” Så vände de sig till
kvinnorna: ”Gån nu hem och skaffen mat, ty nu äro vi hungriga.”

"Skulle ni tycka om, att vi stannade här i trakten och under-
visade eder mera," frågade vi?

"Ack ja, om det blott funnes en plats god nog för er att
bygga på.”

"Få vi se efter? Och om vi finna en, viljen I då alla vara
våra vänner?”

(I korus) "Ja, i sanning

Så småningom skildes folket åt. Efter en stund hörde jag
några säga till varandra: "Tänk, vad det skulle bli, om dessa
lärare kunde finna en plats och ville bygga och bo ibland oss.”
— Jag förstod, att vi voro på rätt stråt, och tackade Gud.

[1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagkongo/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free