Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt första besök vid Kingoyi, av C. N. Börrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
endast omkring 200 meter från den sedermera reglerade gränsen
mot Franska Kongo. Då vi bestämt oss för denna tomt och
meddelat Nsengo det, svarade han: "Mebendi mwidi momo. Lu-
tungeno kweno" = Jag själv äger denna plats. Ni må gärna
bygga.
En kulle, rikt skogsklädd, avslutade ena ändan av platån.
"Få vi den ock?"
"Min by har förr legat där,
och där ha vi sedan gammalt
begravt våra förnämsta höv-
dingar.”
RV skolar ej göra något åt
dem."
Flatttotar taga så stort ut-
rymme, ni behöver.”
"Tack!" — Ett handslag.
Vi gingo tillbaka till byn.
Där köpte vi ett svin, som
Nsengos folk och vårt folk
skulle dela som besegling på
vänskapen. Detta slaktades
dock ej, förrän byggandet av
stationen börjat. För att taga
platsen i besittning med det-
samma köpte vi ett gräshus
och läto bära upp till vår ”sta-
tion”. Kvinnorna lejde vi till
att hacka bort gräset till en
gårdsplan. När sedan alla,
som hjälpt oss, fingo sin er-
sättning härför i bitar av röd
tvills, blev glädjen "vild". De Kingoyiman
hoppade, de skreko och voro
rädda för att de ej skulle få alldeles lika. En man t. o. m. ”lekte
boll” med sin laddade bössa, så att en av oss missionärer blev
så rädd, att han måste gå in i tältet.
Mörkret föll på, och folket gick. Vi hade gått till sängs,
och bärarna hade slagit sig ned vid lägereldarna. Då hörde jag
någon på stigen borta i backen ropa: ”Muntu lueki! Muntu
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>