Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En orolig tid, av Josef Ekstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
vi boningshuset för den händelse, att vi skulle bliva överfallna.
Våra vänner från Franska Kongo kommo också varje kväll för
att hålla vakt. Ack, vilka dagar och nätter! Allt var som upp-
och nedvänt, och det bråk, som fördes, trotsar all beskrivning.
När våra försvarare kommo, förde de ett oväsen, som ingen,
som ej hört något dylikt, kan göra sig en föreställning om. De
blåste i pipor och tomma patronhylsor, och de, som saknade
dessa hjälpmedel, tjöto och skreko det värsta de kunde. Allt
detta gjorde de, på det att fienderna skulle höra, att vid stati-
onen fanns folk, som ej fruktade.
Vi gingo ibland ut för att se på våra "krigare". I köket,
i trapporna, i mitt rum, på vinden, ja överallt lågo de. Och
hur det såg ut, där de lågo! Ja, det skall jag ej försöka skildra.
Efter lång väntan kommo då äntligen två officerare med
ett 50-tal soldater, och vi trodde, att befrielsens timme var slagen.
De hade haft ett svårt arbete att slå sig igenom och skydda det
30-tal bärare, de hade med sig. En del soldater voro också
sårade, därav två rätt svårt. Vi trodde i det längsta, att de, då
de fått vila ut, skulle börja att återställa ordningen, men då den
ena dagen och veckan fick gå efter den andra, frågade vi
dem, hur de tänkte, och fingo då veta, att de blivit beordrade
hit för att skydda stationen och ej för att kriga. Kommendanten
i Matadi trodde nämligen, att folket vid åsynen av så många
soldater skulle falla till föga. Men däruti misstog han sig. De
byggde nu en barrikad på tre sidor om boningshuset, och sol-
dater och bärare, som ej vågade ligga i gosshuset bakom kyrkan,
lågo under verandan. Röken från deras eldar trängde in genom
fönster och dörrar, och deras bråk och stoj var långt ifrån trev-
ligt. Infödingarna gingo på höjderna runt omkring, hånande
och begabbande såväl soldaterna som oss. Om nätterna tändes
vakteldar på vägarna, som strängt bevakades, och ofta stodo vi
på verandan och beskådade eldarna samt lyssnade till signalerna
från deras trätrumpeter och undrade, huru länge vår fångenskap
skulle räcka.
Då folket ej ville böja sig i godo, såsom kommendanten
trott, förklarade han trakten i krigstillstånd och beordrade offi-
cerarne att bekriga de tre största byarna, Manzau, Musinda och
Kingwadi. Det dröjde dock några dagar, innan detta kunde
ske, ty den ene af officerarne låg sjuk i feber. Men så fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
