Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolans början och första tid, av Edv. Karlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
och svårigheter av tusende slag från folkets sida, var ju att vänta.
Sådant vet skolans historia att berätta från alla nu civiliserade
länder.
De mest vidskepliga och onda rykten, som oavlåtligen
spredos om missionärerna och de vite i allmänhet, gjorde, att
det dröjde länge, innan det stora flertalet på allvar vågade närma
sig missionärerna. Kvinnor och barn befalldes med stränghet
att gömma sig, om någon vit människa kom till byn. Endast
någon hövding och några av de modigaste männen fingo visa
sig och tala med de vite.
En nu avliden lärare berättade, att då Stanley under sin
resa kom till hans by, blevo han och hans jämnåriga på det
strängaste förbjudna att visa sig eller gå så, att de fingo se en
skymt av den underbara varelse, som skulle komma. Om den
vitesitingerse dem; eller de "honom, så skulle de snart dö.
Den vite skulle antingen äta deras själar eller strax döda dem
och göra medicin av vissa delar av deras kroppar o. s. v.
Frestelsen blev dock den nyfikne gossen för stark. Han skilde
sig från sina kamrater och smög sig genom gräs, buskar och
hus så långt, att han fick se en skymt av den vite mannen.
Men då han nu sett en vit, fruktade han mycket för följderna.
Han vågade icke på många år omtala vad han sett, ty han fruk-
tade, att han då skulle bli ansedd som en trollkarl och bli dödad.
Om någon djärv gosse eller yngling vågade sig till missions-
stationen och lovade stanna där någon tid, och detta blev
känt för hans hövding eller släkt, togo de honom utan försko-
ning från stationen för att, som de menade, därigenom rädda sig
och sin släkt. Vågade han sig åter till stationen, blev han hem-
förd på samma sätt och fick ofta utstå hårda straff. Nästan alla,
som vid tiden för missionens början kommo till stationen och även
besökte skolan, hava mycket att berätta om huru de blevo slagna
och hemförda gång efter annan.
Att några ändå vågade komma och därtill kunde utstå hårda
straff för dessa sina tilltag, berodde icke på hunger efter
kunskap utan därpå, att de efter någon tids vistelse vid stationen
kunde få en liten tygbit, en kniv, en skjorta eller litet god mat.
Den nästan fullkomliga frånvaron av kunskapsbegär hos den
oberörde infödingen har varit ett stort hinder för skolans ut-
veckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
