Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagsskolan, av Selma Laman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Söndagsskolbarnens antal har ökats år från år. Mödrarna
ha börjat inse, att barnen bli mycket snällare, då de från späda
år få gå i söndagsskolan.
Att söndagsskolfesten vid jul är liksom en dragande mag-
net, är ju självklart, ty tänk, vilken glädje det då är bland de små!
De flesta av barnen i byarne äro vana vid att i mörkret krypa
in i sina mörka gräshyddor och lägga sig på en matta på jord-
golvet med armen till huvudkudde och alldeles nakna. Men se,
Söndagsskolan vid Mukimbungu
vid julen ha de fått ett litet julljus och kanske en liten skjorta
eller klädning. Nu tändes ljuset och skjortan tages på. Ögonen
tindra, kanske mer än ljuset, och de vita tandraderna, som
ej blivit förstörda av sötsaker, lysa som finaste elfenben.
Förra året upptogo vi en liten mulattgosse på fem år.
Hans fader var en svensk kapten, som nu var död. Han hade
aldrig varit med om någon jul, men av barnen här och i sön-
dagsskolan hörde han talas om jul och om Jesus. Så frågade
han en dag: ”Men vad kan julen vara för en rysligt stor dag?
Kanske Jesus skall komma då och de döda stå upp?"
En rätt ung flicka blev för länge sedan gift med en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
