Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I väckelsetider, av S. A. Flodén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
medlemmarne gingo ut turvis två och två eller flera till mörka
byar, där de stundom stannade ett par dagar och predikade för
folket. Själv såg jag, huru de slöto icke troende personer i
famn, frågande: "Min vän, huru snart skall du komma?" De voro
frimodiga och oförskräckta och vunno segrar, var de gingo fram.
Ehuru utsliten, kände jag icke längre någon trötthet. Jag
var uppfylld av glädje och tacksamhet till Gud.
Vid Diadia bröt väckelsen ut under mycket ogynnsamma
omständigheter, mänskligt att se. Dödligheten var stor, och
därav togo hövdingarne ofta anstöt och skyllde oss och vår
Gud för att vara orsaken därtill. Själv hade jag varit sjuk och,
såsom det syntes, i dödens våld. Jag var klen och trött. Min
lille Josef var nu, som vi trodde, dödligt sjuk, och min kära
hustru låg för döden. Då bröt väckelsen ut. Skolgossarne be-
gåvo sig ut i byn på kvällarne och samlade folk till mötena.
Hör, så livligt de sjunga ända till midnatt. Medan någon
annan vakar hos de sjuka, gå vi ut i byn. — Se där! "Varför
står du här, min gosse, och knackar på en annans hus?” Hör
svaret inifrån! "Han vill, att jag skall öppna för Jesus.” Då vi
börja tala om, att Jesus säkert sänt den lille gossen och att
kvinnan därinne nu borde öppna för Frälsaren, höres ett milt
svar inifrån: "Kanske det.” Då blir gossen så glad, att han
jublar och -linkar av till ett annat hus. Se på honom! I den
ena foten har han sår under hälen och i den andra i tärna.
Under det han sjunger: "Kom, kom, kom i Herrens namn”,
SANT han? an Just ul Bus och utför sin mission. Men
där nere i byn äro alla våra gossar ute i samma ärende.
Mitt på byplatsen vid stockelden samlas de frälsningssökande.
Här ligga de på knä. Här bedja och sjunga de. Sedan gå de
ut att vinna andra.
Våra hjärtan äro överfyllda av tack och lov. Vi lämna de
unga väckelsepredikanterna och gå hem för att vaka över våra
sjuka. Och under tiden bedja vi innerligt: "Frälsare, rädda, vad
räddas kan.”
Efter ett möte en afton kommer någon in och säger till min
döende hustru: "Kan du höra ett ord?" "Vad?" frågar hon. "Jo,
många ha i kväll avlagt bekännelsen, att de vilja följa Herren,
och ibland dessa äro de två gamla Diadiaborna, för vilka du bedit
så mycket.” Hon knäppte sina händer och sade: "Tack, gode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
