Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mörker till ljus, av J. Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
dades, och jag tänkte: himlen har hört mig för min ångests
skull. Inom kort började ett starkt och häftigt regn falla, och
jag prisade himlen, vår förbarmare. Vi sammanträffade nu alla
och fortsatte gemensamt vår flykt. Senare på kvällen blev det
stjärnklart och lätt att hitta vägen. Från midnatt till framemot
soluppgången vilade vi oss i ett skjul. Vi kommo sedan lyck-
ligt fram till Mukimbungu. Där igenkändes vi av några, som
varit i Kasi, och för dessa omtalade vi, varför vi flytt. De
uppmanade mig att gå och omtala allt för den vite. Jag gick
men var mycket rädd och tänkte: om jag börjar berätta, så slår
han mig. Jag hade ju aldrig talat till en vit man förr. Av
fruktan återvände jag därför. Men då mina vänner försäkrade
mig, att jag ingenting hade att frukta, tog jag mod till mig och
gick och omtalade för den vite (missionär Walldén) vår belä-
genhet. Han utfrågade mig mycket noga om allt, som rörde
vår flykt och anledningen därtill, och så lovade han mig att
dagen därpå få följa honom till Nganda. Däråt blev jag mycket
glad. Och för min mor och syskonen fruktade jag ej, då de
voro på Mukimbungu.
Alltså kom jag till Nganda. Där sattes jag tillsammans
med andra att arbeta. Där fick jag också lära mig läsa och
skriva. Jag minnes, huru glad jag var, då jag började kunna
forma till bokstäver. Det var år 1897. Vid den tiden började
jag också tänka på Gud, och efter en predikan av missionär
Walldén stod jag upp och tillkännagav, att jag ville bli en kristen.
Så gick jag i dopskolan en tid. Då jag efter någon tid fick
veta, att jag skulle få döpas, fröjdade jag mig mycket. Följande
åar blev jag sänd till evangelistskolan på Mukimbungu. Då skolan
var slut, återvände jag till Nganda. Den första plats, dit jag fick
gå som lärare, var Ngoma.”
Här slutade han sin berättelse.
Sedermera genomgick Makumba tvenne kurser i evangelist-
skolan, den sista 1904. Under denna tid besökte han sin
födelsebygd och blev då mycket väl mottagen. Kasifolket sökte
förmå honom att stanna och undervisa i deras by, men han
sade dem, att han hade sitt arbete på Nganda och att han ville
fortsätta där. De sista åren verkade han i Nsundi Mamba. Där
har nu utsädet börjat bära frukt i det att rätt många blivit
kristna.
RR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
