Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland infödda arbetare, av Axel Wennerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JL
fortsätta utan hjälp och tillsyn, skulle det säkert bli konstiga
väggar utav.
Mura hörn, slå valv och dylikt måste den vite göra, om
huset skall bli välbyggt. Då ackord svårligen kan givas vid
dylikt arbete, är det av vikt, att arbetarne bli väl fördelade,
så att de icke bli för många på ett ställe och för få på ett annat,
att material icke fattas m. m. Ledaren bör alltid vara den förste,
då arbetsklockan ringer. Vid ett tillfälle var jag omkring en
halvtimme försenad till följd av extra bestyr, och då jag kom,
hade endast några få av karlarne börjat arbeta. Då jag frågade
de andra, varför de ej hade börjat, sade en av dem: "När du
ej hörde klockan, skulle vi då höra den?” Då jag påminde dem
om, att den andre vite mannen var i full fart med att arbeta,
svarade de: "Han är icke vår ledare i detta arbete".
Inredning av ett hus, snickeri o. d. är ju svårare för de
svarte än murningen. Man har därför, i synnerhet under vår
missions första tid i detta land, rekvirerat bräder, dörrar och
fönster från Europa. Vid vissa tillfällen har det väl varit det
bästa sättet, men som dörrar o. d. bli mycket dyra, isynnerhet
om de skola bäras upp i landet, är det fördelaktigare att tillverka
sådana saker på platsen. En och annan av de svarte har ock
anlag och lust för snickeri. Om sådana fått vara med om en
inredning, ha de en smula begrepp om träarbete. Sådana ägna
sig sedan vanligen åt brädsågning och vad man efter kongoför-
hållanden kallar snickeri.
Det är klart, att missionärens tid är dyrbar och likaså hans
kraft, och därför bör man använda de infödda så mycket som
möjligt. Missionärernas önskan och mål är ock att få infödda män,
som bli mer och mer hemmastadda i praktiska arbeten. Slöjd-
kurser, som nu börjat bli allmänna vid våra stationer, skola
säkert bidraga därtill.
En egendomlighet för detta folk är, att de ej vilja byta om
arbete. Den, som har burit vatten, vill bära vatten, den, som
har burit sten, vill bära sten, och den, som sågar bräder, vill ej
bära sådana.
En gång sade jag till en duktig sågare, att han skulle bära
hem de bräder, han sågat. Då frågade han: "Vilket djur är
jag då?" Jag bad honom förklara, vad han menade, och då sade
han: "De, som ej förstå att såga, passa till att bära”. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
