Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor och tankar vid ankomsten till missionsfältet, av John Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
klockorna, som med sina toner förkunna sabbatsfrid över hedna-
landet. Icke vid något tillfälle, då vi hört kyrkklockornas toner
i Sverige, ha vi så stämts till helig tillbedjan som denna första
gång vi höra dem på missionsfältet.
Vi samlas med folket i kyrkan, där vi likväl få njuta mest
av det, som för ögonen är. Vi se en skara av två till tre hundra
rena, klädda, glada och lyckliga kongonegrer sitta ned och lyssna
till evangelium, förkunnat av en av deras egna, en infödd evan-
gelist, med en hänförelse och värme, som rycker med sig både
unga och gamla. Deras uppmärksamhet är stor, tystnaden full-
ständig, och friden återspeglas i många ansikten. Skulle icke
våra missionsvänner vilja betala mycket för en sådan syn? Men
ej heller det vi höra lämnar oss oberörda. En nyligen utkom-
men afrikamissionär skrev en gång: "Jag har ingen söndag be-
hövt gå fattig hem från kyrkan. Nästan från början kan man
följa med 1 sången — och: det är ju de gamla, kända, kära
melodierna, som bära orden. Vad de äro värda, dessa melodier,
det ha dessa två afrikamånader lärt mig, om jag ej visste det
förut. De lyfta och hjälpa — de slå liksom en brygga över från
gammalt till nytt. ”Följ du bara”, säga de, ”det är ju kända vägar
mitt i allt det okända!" Ja, det är kända, välsignade vägar, Gud
ske tack!”
När vi lämnat kyrkan, besöka vi för en liten stund en annan
plats i dess omedelbara närhet. Vi träda in genom en myrten-
häck, som på ena sidan omgiver det rum, där några av våra
föregångare vila i palmers och andra träds skugga. Vi se
gravarne och vi läsa namnen på dem, som vila här. Vi tänka
på våra föregångare, som brutit mark och som sått ut det ädla
säde, vars frukter vi nu få skörda. Deras arbete var hårt, deras
fiender många. De- hade att kämpa mot misstänksamhet, rädsla,
likgiltighet och även öppen fiendskap från de infödda. De träf-
fades av för dem främmande sjukdomar, vid vilkas behandling
de måste försöka än det ena och än det andra medlet. Under
dessa försök vunno de en erfarenhet, som de överlämnat åt oss,
en rik och värdefull men dyrköpt erfarenhet. De fortsatte oför-
trutet sitt verk, medan dagen var. Många av dem sågo ej mycken
frukt, ty deras afton kom snart. Hjärtat skulle vara av sten,
om ej ögat vid dessa betraktelser och på denna plats fuktades
av en tår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
