Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På kyrkogården, av Carl Palmkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axelssons och Palmers gravar på
Tunduwa kyrkogård
kort, men den, som tjänar
Herren, kan aldrig dö för
snart, emedan måttet av
hans livstid är bestämd av
Honom, som ej begår
några misstag.”
Ett besök på denna
plats påminner oss om
mörker och ljus, då för-
töjningarna slitas. Vi se
dessa, som slutit sina ögon
i den långa sömnen, och deras närmaste, som under öm och
kärleksfull vård följt dem till den gräns, där det lekamliga livet
upphör.
Vi erinra oss det uttryck av förskräckelse, som var
målat i den döendes ansikte, då han hörde bruset av dödsfloden.
Vem förskräckes
se tårade ögon och sorgsna an-
leten. Dödens närhet har tryckt
på allt och alla en prägel av all-
var och stillhet. Lugna dig, sör-
jande hjärta!
"Ej jorden han en sotg,
som himlen ej kan släcka.”
Under det den bräckliga
stofthyddan mer och mer ned-
brytes, synes själen emellanåt
bliva genom tron förklarad, så
att den liksom strålar av him-
melskt ljus. Och under nästan
ohörbara viskningar om återse-
ende går den från mörker till ljus.
Vi påminnas vidare om vårt
arbete tillsammans med dem, som
vila här, och om de uppoffringar,
som Kristi kärlek tvingat dem
till. De bävade vid tanken på
kärleksbudets krav kunde ej därigenom nedtystas.
icke vid första anblicken av denna flod?
Vi
Mina Svenssons grav på Tunduwa kyrkogård
"den vite mannens grav", men
Det var svårt
för dem att tänka på att säga farväl åt ett älskat fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
