Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1886 - Hilarion, Den literära vensterns sjelfporträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
vensterliteratören se förverkligas vissa hittills förbisedda
sanningar, hvilka förf:n uppräknar i ett sträck, med en fart, som
påminner om forntidens katekesläxor. Han tror, — att i och
med detsamma, — upplysningen stiger och ekonomien förbättras,
de moraliska rättsbegreppen höjas, falheten aftager,
sjelfstän-digheten växer och gudsbehofvet aflägges såsom en försliten
klädnad (sid. 17). Ytterst är det den religiösa auktoriteten, han
vill ät, för att öfver allt i dess ställe insätta sin egen, d. v. s.
sin kunskap om naturlagarne (sid. 13). Likväl erkänner
bref-skrifvaren med den älskvärda öppenhet, som utgör en af hans
mest tilldragande egenheter, att han (sid. 13) sjelf icke ännu är nog
venstervriden för att kunna förneka tillvaron af ett högsta väsende.
Kommer så vensterliteratörens uppfattning af
fosterlandskärleken. Om också personligen ännu ej fullt frigjord från
denna känsla, inser förf:n dock, att ej blott »fosterlandsfåfängan»,
utan ock sjelfva det upplyftande medvetandet af att tillhöra en
viss nation »är en af de känslor, som börja gå ut». För honom
hägrar den sublima tanken, att måhända fosterlandskärleken
tillhör det slags känslor, som äro berättigade endast på ett
lägre stadium, men på ett högre böra försvinna såsom —
egoistiska. Det bör, enligt honom, komma en tid, »då det anses
sjelfviskt att i första rummet betrakta sig som svensk, i det
andra som europé, då patriotismen får namn af lokalintresse».
Och har man lyckligen uppnått denna ståndpunkt, då blir
»qväfvande af fosterlandskärleken ett — framsteg i kultur»/ — n. b.
denna vensterkultur, som skall hafva till lösen idel frihet,
sanning och natur. Den »sanna* realisten, ett uttryck, som förf:n
begagnar, ehuru han förklarar det vara högst oegentligt, tror,
att när folken organiskt slutit sig samman, krigshärarne
afskaf-fats och kommunikationerna utjemnat alla nationella
egendomligheter, också patriotismen skall visa sig vara en öfvervunnen
ståndpunkt (sid. 19). I afvaktan på denna lyckliga tidpunkt
tillåter förfin sig emellertid att hålla fast vid fosterlandskärleken
såsom ett högre uttryck af sjelf- eller slägtuppehållelsedriften.
Inom det medborgerliga lifvet är vensterliteratören en
anhängare af »händelsernas logik»; och med tillhjelp af denna
behöfver han endast utbyta estetiken mot politiken, »fatta sig
sjelf litet klarare», »konsolidera sig en liten smula», framför allt
skaffa »en fana att samla sig omkring» (sid. 20, 21), och han är
en makt också på det området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
