Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1886 - Ejvor, Vid nyåret. Poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Vid Ny kr et.
%Rycket vill jag nu så gerna glömma,
—J Mylla ner i gamla årets graf,
Mycket vill jag djupt i hjertat gömma
Af det goda, som det ofta gaf.
Att i ögat steg ibland en dimma,
Vill jag glömma, den var ej min vän ;
Bakom skyar klara stjernor glimma
Ljust och godt i vinternatten än.
Att jag frös ibland, det vill jag glömma:
Isen smälter nog och det blir vår,
Blott i hjertat jag kan djupast gömma
Hvarje varm och solig blick jag far.
Att jag ofta log, det vill jag nunnas,
Glädjen var min bästa vän ändå;
Tårar öfvernog i verlden finnas,
Derför vill jag le, då jag kan få.
Och af ljusa minnen vill jag sömma
Lätt ett kläde med min varma hand,
Dermed skall jag väl f örsöka gömma
Tårarne, som tränga fram ibland.
Och du nya år, som kommer stilla
Smygande igenom natt och snö;
Lngen ängslig undran vill jag spilla
På de gåtor du skall kring dig strö.
Största gåtan kan jag dock ej tyda:
Huru vintern byts i vår en gång,
Fast jag ofta sett hur blommor pryda
Fält och skog vid vårens fogeisäng.
Kom, du nya år, kom tyst och sakta
Smygande igenom natt och snö l
Tro?i på vår, som kommer, skall jag akta,
Den får ej i vinterfrosten dö.
Ejvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
