Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1886 - Ola Hansson och Esselde, En studenthistoria för föräldrar, bedömd af ung och gammal. Erik Grane af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
lefvande lifvet likt en slipad granitpelare af en enda sten. Det fins
intet af den moderna romanens komposition, enligt hvilken handlingen
skall utveckla sig så lugnt och organiskt som växten ur sitt frö och
kapitlen växa fram och breda ut sig som blad och blomma. De
särskilda afdelningarna äro fristående, sammanhangslösa, ligga slängda
kring på måfå i stället för att foga sig samman till ett arkitektoniskt
helt. Stilen har ofta tidningsreferatets färglöshet och stelhet.
Hufvudpersoner Erik Grane, har icke rigtigt lyckats för förf. Vi få
ingen konkret yttre bild af honom, och det myckna materialet har
förf. icke kunnat behandla, sofra och forma så, att vi skönja
beskaffenheten och utvecklingen af ett individuelt själslif. Det allmänna
tidskynnet är nog förträffligt återgifvet, men det har icke nyanserats.
Det ligger öfver Erik Granes lif som det hvita solljuset. Detta har
icke brutit sig mot någon prisma i personlighetens särskilda färgnyans.
Det är ett och samma enformiga hvita solljus.
Som helhet är romanen konstnärligt ofullgången, men den har
partier af lifvets egen mäktiga sanning och skönhet, så fina och
varma, så vemodiga och bittra som ens egna minnen. Det fins
ställen i denna bok, som för oss unge äro så heliga som vårt eget
lönligaste känslolif och som återdallra i var själ så ymnigt och
djupt som vår egen ungdoms svårmodiga melodier. Vi trycka
handen på denna Schultz och se honom in i hans varma ögon och ädla
ansigtsdrag, som om det vore en gammal kär vän, som sutte vid vår
sida, och vi minnas med vemod, när vi sista gången hörde hans
goda ord och hans blida stämma. Det var för honom vi yppade
oss, när hjertat var för fullt, vare sig af sorg eller lycka.
»Erik Grane» eger djupare innehåll än något af hr Geijerstams
föregående arbeten samt är mera skrifven ut ur hans eget själslif.
Denna roman är »ett stycke af den nu lefvande ungdomens historia»,
en skildring af den unga generationens barndom och ungdom.
Skildringen är, såsom nämdt, hållen i temligen allmänna drag. Af de
tvenne faktorer, som bestämmande inverka på en menniskas
utbildning: de individuella, nedärfda dispositionerna och de yttre,
omgifvande samfundsförhållandena, betonas de senare afgjordt starkast.
»Erik Grane» har derför framför allt blifvit en bok om den nutida
ungdomens uppfostran. Det är en allvarlig framställning af allvarliga
ämnen och kan fordra att läsas med allvar. Dess innehåll eger en
sådan vigt och är framstäldt mecl sådan värme och renhet, att det
väl förtjenar att tagas i öfvervägande af hvarje moder, som har barn
att uppfostra och innerligt känner hela vidden af sitt ansvar. Ty om
någon med hela den ärliga öfvertygelsens glöd och hela den frimodiga
öppenhetens skärpa, i en skildring, hvari den egna erfarenheten
ljuder som en sorgsen och smärtsam klagan, säger, att nutidsungdomens
bittra ve och skämmande lyten äro naturliga och oundvikliga
konse-qvenser af de gängse uppfostringsgrundsatserna, — då är det, synes
mig, större och vackrare att taga denna sak upp och fördomsfritt
undersöka den och våga se förhållandena rakt in i ögonen, än att slå
det hela bort i skämt eller af en obefogad förtrytelse vända sig undan,
eller i sjelf kär öfverlägsenhet låtsa om ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
