Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1886 - Ina Lange, Småprat från Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Mörk och allvarlig, som om han icke för nägra år sen varit den
gladaste af Danmarks diktare — nästan aristokratiskt sjelfrättfärdig — ser han
nu icke ut, som om han för icke länge sen varit ung och gjort
dårskaper, då när han ännu slog den fulltonigaste lyra landet hört på
decennier . . . Det är Holger Drachmann. Han har i sitt
fädernesland varit älskad så som endast en skald, en skald af Guds nåde
kan vara det, Han har varit uppburen som — en primadonna, och
man har svärmat för honom som för en Byron. Den rika vårfloden
af hans ungdomsarbeten har emottagits öfver hela landet som en
välsignelse — men nu? Den stämma, som ännu i går förstod att tjusa
så som ingen annan, är stum i dag. Kring Holger Drachmanns
vackra hufvud är glorian borta, och man betraktar honom ej mer i
den varma sympatiens rosenröda atmosfer här i hans hemland, bland
hans egna.
Och dock — det kan låta som ännu mer oförklarligt, då man
vet, att han, som förr genom sitt oregelbundna, äfventyrliga lif
ständigt gaf folk ämne till klander; han, som sjelf förr roade sig med att
ge »belackarenom rum», att han nu för ett exemplariskt lif, är utmärkt
äkta man och fader, älskvärd umgängesvän, flitig och exemplarisk på
allt vis l Men — hvad har nu vållat denna obegripliga omstämning?
Hvad har kommit glorian att slockna, sympatien att försvinna,
intresset att svalna? Det, att han ifrån att ha varit ung, blifvit äldre?
Att han ifrån att ha varit ostadig, stadgat sig? Att han blifvit
allvarlig, med ett ord, att han förändrat sig?
Det är i Danmarks nuvarande politikmakeri nära nog omöjligt
att bevara sin personlighet ren; hur det nu är, sa har Drachmann
kommit i en obehaglig mellanhand, som aflägsnat honom från forna
vänner. En politisk omsvängning från ett läger till ett annat kan väl
i och för sig inte vara så farlig, men — det har kommit en
myckenhet »vrovl» emellan, som vidgat klyftorna, och nu står Drachmann,
om icke ensam, ty han har på sin sida högern, så åtminstone på
sätt och vis isolerad, i det han ovilkorligen är för ung för det gamla,
ehuru han möjligen sjelf anser sig numera vara ior gammal för det
unga och nya.
Drachmann lär sedan några år vara gift med en ovanligt rikt
begåfvad dam; och man tror, att hennes inflytande öfver honom icke
varit så ringa, isynnerhet på det religiösa området och det omslag,
som Drachmann gjort äfven der.
När konserten är slut och alla resa sig, synes Drachmanns
hufvud högt öfver alla andras, och ett stycke bakom står en man och
betraktar honom med lifliga, intresserade blickar. Han ser ut som en
grosshandlare, som en rik och bortskämd Mercuriison, den der vet,
att hans yttre person är på sista modet, så modern, att »Boulevard
des Italiens» inte kunde uppvisa något färskare i herrtoilettväg. Det
är också en ståtlig och vacker man, ungdomlig, ja, jag hade så när
sagt, blomstrande. Damerna omkring honom puffa hvarann’ i sidorna
och titta upp på honom som förgätmigejer på en ek — — — »du
— Stine, ved du hvem Sine tror han er, du? Jo du, hon siger, at
Trine og Eline kjender hain godt, og at det er ham, du, ham sel v,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
