- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
39

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

Det var först i augusti månad, som Gud Jät mig komma så
eländig till Sverige igen, sedan jag har varit mig sjelf till största sorg
och vedervärdighet i 2x/4 är i Tyskland.

Vi kommo sist i augusti till Upsala med min salig farbrors lik,
hvarest han straxt blef begrafven. Min mormor kom ock hit med till
begrafningen. Andra dagen gick hon till fru Ebba och beklagade
hennes stora olycka, och sedan tog hon mig och satte mig i sitt knä och
brast så bitterligen till att gråta öfver min salig fru mors död och
att min eländighet skulle vara så stor i mina späda år, och att jag har

mistat en så dygdig mor och hon en så kär dotter.–-Sedan

tackade hon fru Ebba, som hade haft så stort omak för mig och
sade, att om hon i någon kunde måtto tjena henne igen, så skulle
hon gerna göra det samt bad, att hon nu kunde få mig till sig, efter
hon inte hade någon mer än mig efter sin dotter, som hon kunde
hugna sig vid. Derpå svarade fru Ebba, att hon icke gerna släppte

mig ifrån sig–, ty efter hon hade haft besvär af mig, så ville hon

ock nu gerna hafva ro af mig, men det hade varit min högsta oro, om
jag längre hade blifvit qvar der. Hon sade till mig: »min lilla dotter,
vill du nu ifrån mig och till din mormor?» Gud vet min vilja, tänkte
jag, men torde intet svara henne något utan teg, och då hon
frågade mig, hvem jag helst ville vara hos af dem båda, svarade jag,
att de rådde båda om mig och hvem af dem, som helst ville hafva
mig hos sig, måtte taga mig, och den vill jag vara hos. Jag
tordes intet annat säga, ty jag tänkte, säger jag, att jag vill vara
hos min mormor och blir sedan qvar här, så lärer hon betala mig
för omak, och om jag säger, jag vill bli hos henne, så kanske
slipper jag inte hädan. Dermed tyckte jag i mitt galna förstånd, att
det var mitt bästa råd, att jag ingen sade emot och ingen till viljes,
utan stälde allt i deras behag. Då svarade fru Ebba mig: »ja du är
väl klok nog som gammalt folk». Min mormor tog mig och bad

fru Ebba fara väl, det jag ock gjorde med. —–Jag for derhän

med glädje och fröjd, och fru Ebba var så ond, att hon hade mest
spruckit i sängen, der hon lag, men när jag bjöd min faster Kirstin
och fröken Anna *) fara väl, då sjöng jag Jeremia klagovisa, så det
hördes i himmelen. Då drog min mormor med mig till Tidön, och
så slapp jag mina onda och hårda dagar, som jag hade hos fru Ebba,
hvilka äro allena Gudi bekanta, så har jag lell stor orsak till att
tacka Gud. — — — — — — — — — — — —

* Fru Ebbas dotter, sedan gift med Axel Oxenstiernas son Johan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free