- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
40

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

När jag kom till Tidön, blef jag mycket väl fägnad och afhållen
utaf alla till en tid, men min tunga lycka och svåra verld har varit
sä mycket vankelbar och obeständig med mig, så att, då hon som
bäst höjt mig så högt upp, att jag har tyckt mig intet kunna öuska
mig vidare, så har hon åter släppt mig så djupt neder igen, att jag
inte sjelf har vetat, huru jag skulle komma derur. •— — — —

Mina rätt goda dagar varade inte länge, ty min mormor tog nu
på till att åldras, och var hon under tiden mycket sjuk och hade ett stort
hushåll, sä att hon icke så alltid kunde se, hvad som mig fattades,
ehuruväl hon mycket älskade mig. Men der voro väl andra, som
begynte till att ledas vid mig och voro mig mera onda än goda och
hellre hade sett mig annorstädes än der. De kufvade mig i mjugg,
när inte mormor såg, och stundom uppenbart. Alltid hörde jag det,
när de blefvo onda på mig, att hvi jag, som inte var vacker och
dugde till ingenting, skulle få lefva, och min vackra bror skulle dö,
det jag lell intet rådde för. Jag för min person hade väl gerna varit
till freds, om Gud hade velat byta. — — — — — — —

Det gick så knappt till för mig, att jag, som lell var enda barnet
och hade en sa förnäm och rik far, måtte gå med grofva och elaka
gamla kläder, som jag hade varit en fattig mans dotter, den inte haft
rad till att gifva mig bättre. Det visste min far alls intet utaf och
var ej alls orsaken dertill, och, när min mormor ville gifva mig något
godt, så var det de, som svarade, att det gjordes intet behof, de hafva
väl slitit värre, hon är icke bättre än jag, eller det kostar så mycket.
Hvar gång min moster* skulle skära något nytt åt mig, sä visste
jag så grannt, att hon var ond, att jag skulle få något som dugde
af min mormor. Då gjorde hon sig en annan orsak med mig, att
jag hade gjort illa och slog mig som oftast. — — — Min
mormor hade icke haft behof till att kosta någonting på mig, utan
kunde tagit af min h. faders inkomster och hållit mig som en
furstedotter, om hon velat. Min h. far hade gerna sett det på
den tiden, ty det gjorde honom mycket ondt, att hvem som kom
Ull Tyskland och hade varit i Sverige, så hade de sett mig och
sade för min h. far, att jag gick så pjaltot. Jag gret ock mången
rätt hjertelig tår deröfver, ty jag var inte vand till att gå med så
groft och elakt, utan min salig fru mor höll mig mycket grann, så
länge det varade, att hon lefde. — — —

Anno löjj–— om hösten drog min mormor till Stockholm,

men vi blefvo alla hemma vid Tidön. Förrän min mormor drog bort

" Karin Oxenstierna, tvillingsyster med Agnetas moder f. 1612 gift 1640
med Jolian Cruse, enka 1644.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free