- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
42

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

lacle vi ut och hade så när drunknat på Görvälsfjärden, men sa halp
Gud oss ur stor lifsfara till Torsätra, der vi stego i land.

När jag kom i land tog jag på att sjunga, »i frestelsen hafver
jag vandrat, clet hafver jag ofta försökt», och såg jag icke, att min
mors faster stod bakom mig och begynte sä hjertligt till att le åt mig,
men jag tyckte, att jag hade varit i en stor frestelse och fara, och att
Gud hade nådeligen hulpit mig derur.

Äfven på Valstad hade Agneta förtret, nämligen af fru Ebba
Oxenstiernas slyfdötlrar, som voro afundsjuka öfver den välvilja fru Ebba visade henne.

Hvar de sågo eller mötte mig, så lipade de åt mig och gåfvo
mig alla de öknamn, som de kunde, och slogo ihop näfvarne åt mig
och önskade, att de måtte få råda om mig, och voro de min dagliga plåga.

A/ino rdjS i juli kom mormodern för att hemta Agneta. De vistades först
en lid i Stockholm.

Min mormor drog till Tidön i november och på vägen mötte
oss så många lik, som voro döda af pesten. Ehuru vi talade med dem
som körde de döda, bevarade likväl Gud oss, att oss intet skadade.

Anno i6jg i januari blef fru Anna Bååt illa sjuk, efter att varit i Vesterås
vid pfalzgrefvinnan Katrinas dödsbädd, och Agneta trodde, att mormodern skulle dö.

Jag satt, så snart jag fick lof ifrån min läsning allt stadigt bakom
hennes säng och gret och bad Gud innerligen, af allt mitt hjerta, att
han ville låta min mormor lefva, att jag inte nu måtte fa någon mera
sorg i min barndom, ty jag begynte nu till att kunna sakna min salig f.
mor och tänka efter all den svåra vedervärdighet, som jag hade stått ut.

När min mormor blef bättre, sa föll jag i mars i en stark skälfva
och frös hvar dag i sex månader. Alla trodde, att jag skulle dö, och
min morfar och mormor voro mycket bekymrade för mig och ville ej
bekymra min h. far med att skrifva honom till, att jag var sjuk, utan
när jag orkade aldrig så litet., måste jag skrifva honom till, att jag
lefde och mådde väl, och det var hans största hugnad i all hans
vedervärdighet, att han såg, att jag lefde, ty han satt emellertid
fången

Agneta var sedan en tid hos sin morbrors hustru, Anna Sture i Vesterås.
Fick sedan »röda messlingen», men blef bättre »till att lefva till mera ondt».

Anno 1640. Från detta år har Agneta att berätta en lifsfara, i hvilken hon
råkade, genom att en häst skenade på Görvälsfjärdens is, då hon och hennes
moster Karin skulle följa »morbror Erik» till Upsala. Äfven omnämner hon i
förbigående »moster Karins» bröllop i Nyköping.

Anno TÖ4T. Drog hennes morbror Johan till Tyskland, till »traktaten», »och,
fortsätter hon, »honom har jag än inte heller sett».

Anno 1642 i januari log åler fru Ebba Leijonhufvud Agneta med sig till
Kägleholm, »till min förra plåga den jag en tid varit fri från». Der hade hon

* Gustaf Horn hade, som bekanl, blifvit fången i det sorgligt ryktbara
slaget vid Nördlingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free