- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
43

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

eke rätt mycket goda dagar, men de voro dock »juledagar» emot de förra,
»men, tillägger hon, så visste jag väl, på hvilken sida hon var om mig». Agneta
kom i maj åter mot fru Ebbas vilja till sin mormor pa Tidön och blef der sjuk
af kopporna. Sedan hon blifvit återstäld, foro mormodern och hon till Stockholm.

I augusti kom min herr far ut ur sitt långliga fängelse hem till
Stockholm och blef förd med stor process i min morfars hus, och alla
gladde sig mycket åt hans hemkomst och fägnade honom mycket,
men ingen var så glad, heller hade så stor orsak dertill som jag.
Jag förgät då all min förra vedervärdighet och kom intet i håg, att
hon har varit så stor, som hon lell har varit. Mig tycktes, att Gucl
hade vändt all min förra sorg i en utur viset stor glädje, och att
ingen olycka nu kunde vara så stor, som kom mig tillhanda, att hon
skulle kunna mycket bedröfva mig, sa länge Gud ville unna mig min
kära far, utan hela verlden dansade nu på en sillnacke för mig, ty
jag fick allt hvad mitt hjerta önskade och begärde, och min far lät
mig ingenting fattas. — — — — — — — — — —

Fast jag var enda barnet och min h. far var en förnäm man och
hade mycket godt och der till höll mig mycket kär och gerna hade
sett, att jag hade farit bättre, och att de hade hållit mig af hans
medel som en furstedotter, så fick jag lell i anseende till allt detta
inte i min tunga och olyckliga barndom dansa på rosor, utan fast
mycket mer på hvassa tistel och törne, som mig som oftast stungo så
mycket hårdt, att mitt hjerta måtte under tiden blödt deröfver och
efter min olycka har varit så mycket stor, ty visste jag så mycket mer
till att glädja mig ät min stora lycka.

Min h. far var nu här i Stockholm och tyckte mycket om mig och
klädde mig på nytt både till hand och fot. Då aktade jag intet
mera mina lappota kläder utan tänkte, att det skulle så vara allt
bortåt för mig. Hvar gäng min far drog på släde ut, kom han in i
min mormors hus och såg, huru jag mådde, och frågade om mig något
fattades, att man då skulle sända i hans hus och begära det, sä
skulle ingen neka mig det. Han tyckte, att det icke var sannt, att
han såg, det jag lefde för glädjes skull, och jag var icke mindre glad
öfver min stora lycka, utan hvar gång jag säg min h. far, tyckte jag,
att hela verlden var min.

Emellertid kom fru Ebba till Stockholm, och hon fick Gustaf Horas till—
låtelse att taga Agneta med sig på flera olika egendomar, så alt de återvände
först efter några månader till Stockholm.

Fru Ebba och fru Anna Thott begynte då till att brygga ihop,
att de ville gifta min h. far med fru Kerstin Brahe, * och höllo de

* Christina Brahe f. 1609, syster till Per Brahe d. y., gift 163S med Åke
Henrikson Tott, enka 1640. En stor brefsamling från henne förvaras på
Skokloster, af hvilken man får ett godt intryck af hennes förstånd och hjerta. Se ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free