Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1886 - Hilarion, Om modedårskapen och möjligheten af dess bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
spjälor kring midjan och snörde sig hårdt medelst band, som
drogos genom dessa spjälor.
Fransyskorna lärde sig snart konsten. Deras tcorset»^ i
början kalladt »cochet var, i motsats till spanjorskornas, djupt
ned-ringadt och snördes af damerna till den grad, att huden i
deras sidor blef hård som ben och alldeles känslolös. Men ju
smalare och hårdare de lyckades göra sig, desto flera
beundrare vunno de. »Qvinnan, gjord att offras opp», led redan
då för modets, för kavaljerernas och för kurtisens skull tåligt
och utan qvidan dagliga qval. Drottning Maria af Medicis,
som gerna såg, att hennes hofdamer gjorde det möjligaste
mesta af sin skönhet, uppfann för detta ändamål sinnrika
apparater, hvilka dock ej alla låta sig beskrifvas. Här må endast
nämnas ett slags bindlar, »demi-gussets», hvilka läto bystens
former framträda på ett eklatant sätt. De förnäma damernas
sed att sålunda blotta bröstet ådrog dem af borgarfolket
binamnet »les dames à gorge nue», hvaremot dessa kallade
borgarklassens blygsammare kvinnor ngrisettes»* på grund af deras
askgråa fotbeklädnad.
Helt visst var det denna sträfvan att pråla med vissa
kroppsdelars öfverdådiga utveckling, som ledde till den bland
damerna med så mycken ihärdighet och under så vexlande
former hyllade seden att med konstlade medel gifva hvad
man med en modern omskrifning kunde kalla »tournyrformerna
en så stor yppighet som möjligt. Sjelfva moderidéen till
tour-nyren hade dock snarare beqvämligheter än fåfängligheten att
tacka för sin tillkomst. »De spanska qvinnorna», förtäljer
nämligen en tysk författare från 1500-talet, »slungo om sin buk en
träribba och kastade så klädningen deröfver för att
beqväm-ligare kunna klifva ur och i den».
Småningom aflägsnades den enkla ursprungliga idén från
alla beqvämlighets-hänsyn oeh utvecklades, i det den ena ringen
fästes vid den andra med längs gående snören, tills stommen
uppnådde klockformen, öfver hvilken den ännu oveckade
kläd-ningskjorteln satt slätt spänd.
Så var dä den stora upptäckten gjord. Men för att
odöd-liggöras, måste den hafva ett namn. Så döptes den i Spanien
till -i>vertu-gadin>\ hvilken benämning der och i Italien af
gycklare förvändes till tguarda infante». Fransmännen,
smidigare i ordleken, förvandlade namnet till »vertu-gardien» eller
* Namnet öfvergick sedan lill den yngre qvinliga arbetsklassen i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
