Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II. Februari 1886 - Praktisk välgörennhet: II Glädjesparbössan - Literaturanmälan - Mathilda Langlet, Döttrar och mödrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
korligt af begäret att äfven göra andra lyckliga. Men — dessa
andra äro ofta ej till hands, och dervid låter man det bero!
En sparbössa deremot kunde jemt stå till hands, och en sådan
vore ju lätt att anskaffa, eller huru?
Gossen eller flickan har med heder genomgått sin examen
— nog offrar väl gerna deras välbergade far några kronor!
En familjemedlem har lemnat sjukbädden, en riklig skörd
har inhöstats, en vansklig affär blifvit lyckligt afslutad —
sparbössan står redo!
En son, en dotter, har för första gången uppburit en väl
förvärfvad lön, sjelfva mamma har kanske genom någon distig»
inbesparing fått öfver på hushållspengarne. Det behöfver ju
ej alltid vara kronor — ören gä också an.
Med tiden blir bössan allt tyngre och tyngre, till slut kan
den ej längre berga sig för glädje, den måste gifva ifrån sig at
dem, i hvilkas hem hunger och köld ofta vaktat härden, men
der glädjen varit nödbjuden gäst.
Om det nu verkligen skulle finnas någon familj, der de
»glada tillfällena.’ alldeles saknas, tillråda vi dem, det oaktadt,
att med snaraste skaffa sig en glädjebössa — hvem vet? Kanske
komma då också tillfällena!
Literatur-anmälan.
Mathilda Langlet, Döttrar och Mödrar. Några ord till vårt lands qvinnor.
Stockholm, Sigfrid Flodins förlag. Pris 2: 50; inb. 3: 50.
Vi sakna, att utrymmet ej medgifver en utförligare anmälan
af denna varmt skrifna, af ett ädelt åskådningssätt uppburna bok.
Den gifver visserligen ej mänga originella synpunkter eller
öfverraskande nyheter i qvinnofrågan; men den är ett uttryck för hvad
många erfarna och rättsinniga qvinnor tänka och känna i dessa
brytningstider, och torde för mången blifva ett kärkommet stöd och en
värderad ledning.
Förfin lider af att »tiden är ur led» och känner sig vara en af
dem, som med sitt ord måste bidraga till att vrida henne rätt igen.
Men intet af de botemedel, hvilka »de tre vise männen Nordau,
ße-bel och Strindberg» ordinera för det sjuka samhället, vill hon
anbefalla, utan ser fast mera — och med rätta — i »upphäfvandet af
eganderätten, äktenskapet och kristendomen,» detta socialisten
Be-bels oc.h hans meningsfränders yttersta mål, samhällets upplösning.
Botemedlet finner hon vara slägtets uppfostran på det rätta sättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
