- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
71

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87i

det var tid för henne till att hjelpa mig fort ur askan i elden. Hon
lade mig för den skull mycket ondt till både hos h. far och styfmor,
sade, att de intet skulle kosta så mycket på mig, ty det gjordes intet
behof, och så begynte åter min mycket svåra lycka till att blifva mig
mycket tung på nytt igen. Men, ehvad mig gick emot, så lät jag
aldrig någon märka det, sa nägon såg, att det gjorde mig ondt, och
talade inte heller om det för någon menniska hvarken för morfar eller
mormor, utau när de frågade mig, huru mig gick hemma, sade jag,
att allt väl gick det mig. — — — — — — — — —
Så bet jag i mig, hvad jag hade i mitt sinne, och sang alltid: »Alle
min sorger dem träder jag under min fot, ju mera jag nu sörjer ju
mera går mig emot». — — — — — — — — — —
jag var så mycket ung och lell kunde så väl skicka mig i min sorg
och såväl dölja det, som så hårdt och tungt låg i mitt hjerta, att det
har måst brista i mig, men jag dansade och sprang allt för ett, som
en galen get och lät intet bekomma mig, ty jag hade ett sådant
inbundet sinne, att jag ingen menniska ville låta’ se, hvad mig gick
emot, och att jag aktade det. Jag satt mången gäng sä hjertelig
bedröfvad, att mitt hjerta måtte brista, när jag kom i hug all min förra
olycka och sedan min korta lycka och nu åter min nya olycka.
— — — När jag kom i min säng, och alla de andra lågo och
sofvo, då betalte jag med mina arma ögon allt det mig hade gått
emot, och för att jag hade gladt mig om dagen, så grät jag om
nätterna. Ingen viste att jag grät utan min piga. Henne klagade
jag min nöd för, och för ingen annan än den samma pigan, som
jag hade med mig från min mormor, och hon var all min tröst.

Men i oktober blef Gertrud sjuk, och fick ej stanna qvar.

Så måste jag mista min goda piga, antingen jag ville eller inte, —
och fick ingen annan igen, utan måste lita på min styfmors pigor.
Sa vet Gud, huru rigtigt det gick till för mig; när hon skulle kläda
på mig eller laga något åt mig, så fick hon andra sysslor till att
göra, och under tiden fick jag väl gå från den ena och till den
andra och bedja, att de ville fästa i en nål på mig eller tvätta ett
kläde åt mig, och fick ändå ingen till att göra det. Men så länge
min mormor var i Stockholm, lät jag göra allt i hennes hus, men
dess emellan gick det galet nog för mig. Jag hade ingen, den jag
kunde klaga för, utan Gud allena, och Han gaf mig ett godt tålamod,
det jag ock rätt hjerteligen bad Honom om. — — — — —

Tag blef så blek och mager, och ingen viste hvad mig fattades,
men eljest hacle jag dem väl, som buro tidenderna fram och aktade
med all flit efter mig, hvad jag tog mig före både natt och dag, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free