- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
72

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2

jag låg i min styfmoders förmak,; och der lågo hennes pigor inne
med, sa att jag ingenting i denna verlden fick tala eller göra, det de
icke sade min styf mor, och så fick hon veta, att jag så mycket grät.
Hon sade clet för min goda vän fru Ebba Leijonhufvud, som alltid
var på min sida, och hade hon mig för, hvarföre jag grät om
nätterna, om jag tyckte, min styfmor var mig allt för from. Men
jag-sade, att hon var god nog, och jag grät inte annat än öfver min
stora olycka, att jag så bittig har måst mista min mor. När jag
kommer henne i hug, eller jag ser, huru det går dem, som mor ha
emot mig, som ingen har, sä är clet mig omöjligt, utan jag måste
hemligt gråta deröfver, och har för den skull aldrig velat gråta
uppenbart, att jag icke skulle göra någon förtret med att jag så grät, det jag
inte kunde ändra. Då svarade mig fru Ebba och andra flere, att det
inte var sant, att jag grät efter min s. mor, ty jag har väl hunnit till
att gråta ut i de 12 ar, som hon varit död; ty var min grut inte
deraf, utan af blott infödd arghet och ondska, den som så stor var
hos mig, att hon ej var sa lätt till att klå ur mitt elaka hufvud och
sinne. Sedan skylde hon mig för annat mera, att jag grät, och sade
dertill: Din gråt kommer en god del deraf, att Cruusen * skall draga
bort, men det är en fåfäng sorg för dig, ty du skall aldrig fä honom.
Gud vare mitt vittne, att jag var så oskyldig, att jag aldrig grät af

ondska eller för någondera sak, som hon skylte mig för.–-

När jag såg, att jag intet vann eller uträttade med min myckna gråt, mera
än att jag förderfvade mina goda ögon, så befalde jag Gud alltihop
och gaf mig rätt väl tillfreds med allt, hvad Gud ville lägga mig på,

— — samt var försäkrad i mitt hjerta och själ, att Han visst
i sinom tid skulle gifva mig glädje och hvad mig gjordes behof, och
kastade jag fördenskull all min omsorg på Honom; och sökte jag nu
i dessa mina unga och vedervärdiga år till att kunna skicka mig både
i mot- och medgång och till att låta mig nöja och vara tillfreds
med Guds vilja.

Anno 1644, skulle, till följd af fiendtligheterna mot Danmark, Gustaf Horn
draga ned åt danska gränsen. Hans familj följde honom till Jönköping, dit de
anlände den 23 jan. Familjen qvarlemnades der, när Gustaf Ilorn for att i
Ver-namo mönstra sina trupper. I Jönköping vistades också Agnetas moster, Karin
Oxenstierna, gift, såsom ofvan nämdt är, med Johan Jesperson Cruus, en af
deltagarne i kriget.

Det var svåra veckor för Agneta, ty styfmodern och mostern drogo sällan
jemt, och flickan kom »emellan två eldar». Mostern var missnöjd, om
systerdottern ej besökte henne, och styfmodren misstänkte henne oskyldigt att gå med
sqvaller till sin moster. Agneta valde dock af två onda ting det som syntes henne
minst ondt och blef hemma. Styfmodern gjorde Agneta många förebråelser,

* Det är första gången detta namn nämnes i anteckningarne. Lars
Jesperson Cruus f. 1624. Han deltog sedan i danska kriget 1643—45.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free