- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
74

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

inte kan säga. — — Jag led så mycket för hans skull, efter jag
inte kunde bringa öfver mitt samvete att blifva kär at honom, och
lell ville de, att jag skulle säga honom ja. — — Han skref mig
alltid till, och jag svarade honom aldrig. Jag tog aldrig ens i hans
bref utan bad min styfmor behålla både karl och bref.

Den 16 maj drog Horns familj från Jönköping ned ål Halland, der Gustaf
Horn var med armén; vid Halmstad voro de mycket nära den fiendtliga hären.

Vi kunde grant se, huru de spelade med stycken från staden på
de våra, och tyckte jag, att det gick rätt lustigt, men de andra voro
mycket rädda. Min styfmor och hennes systrar gräto och föllo på
knä och begynte till att läsa, men jag log åt dem och tyckte, det
var inte tid nu till att gråta, när de så lustigt sköto och slogo pä
pukor. Nu skulle jag vara glad med dem, som sä glada äro. Ju
mera de sköto ju lustigare tyckte mig det vara, och lät jag inte
skrämma mig med det första larmet, som kom på, utan jag lagade,
att jag kunde få se huru det gick an; det var min glädje.

Agneta berättar nu vidlyftigt, huru elden bröt ut, den 28 aug., när
högqvarteret var i Skrätlinge, och huru hon höll på alt blifva innebränd, derföre
att hon var allt för modig och blott »log at» elden. Denna log dock snart
öfverhanden, och Agneta blef med stor nöd räddad af Kapten Magnus Stake, som
»log mig i mina två hårlockar och drog mig ut», men hennes lilla hund brann
upp. Agneta gömde sig sedan under ett äpplelräd, och det var en stor
uppståndelse, då hon var försvunnen. Gustaf Horn letade i hela lägret, och Staken
var förtviflad. Först när elden var slut, kröp hon fram. Sedan lågo de i 14
dagar i tält, trots att kölden var rätt skarp. Danska hären låg midt emot och
nar det sköts, trillade kulorna »in i tältet till oss». Efter all sedan vistats en tid
i Landskrona, då Agneta fick en styfbror, som dock snart dog, for hon med
fadern till Engelholm, der de äfven lågo midt emot den danska hären.
Emellertid började fältsjukdomen rasa, och morföräldrarne blefvo mycket oroliga för
Agneta. Mormodern ville ock gerna ha hem Agneta, efter hon ej hade nu
någon "jungfru» hos sig, af hvilken hon kunde ha »ro». Fadern tyckte dock
det var svårt skiljas från henne, och till och med styfmodern mistade ogerna
hennes glada sällskap. Sjelf ville Agneta på inga vilkor lemna
krigsskådeplatsen, der hon fann det hell lustigt. Hon blef dock tvungen dertill och lemnade
»i karrét» Engelholm den 12 nov. åtföljd af två sekreterarhustrur. Resan var
dock förenad med många besvärligheter. Vid Lagaholm skenade hästarne, och
hon hade så när fallit i strömmen, då de nog inte fått igen henne, såsom hon sjelf
säger, förrän i »laxkaret», men tack vare knektarnes raskhet blef hon räddad.
Vid Westerås gick karréten sönder, och hon måste fara i bondkärra; först den
9 dec. kom hon till Stockholm. Sedan vistades Agneta ett år hos morföräldrarne.
»Låte dem länge lefva mig faltig barn till hugnad», tillägger hon.

Anno 1645 1 september månad kom min morbror Erik hem från
Frankrike. Jag var mycket glad deråt, ty vi höllo träfflig mycket af
hvarandra och gladdes båda af allt vårt hjerta, att vi fingo se hvarandra
med hälsan och lifvet. Han var mig mycket nyttig på den tiden, efter
jag för ingen annan tordes klaga min sorg än för honom. Han
tröstade mig alltid och gaf mig goda råd, huru jag skulle bära mig åt,
när det kom allt för tungt på mig, bad mig, att jag skulle göra, som
jag alltid har gjort, vara tålig och bida; Gud skall väl hjelpa dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free