Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Emellertid kommo föräldrarne ifrån danska kriget. De gästade i fru Ebbas
hus och togo flickan till sig. Del var henne till större plåga än någonsin, ty
hon hade blifvit öfvertalad af fru Ebba »somt med goda ord och somt med
onda» att till hälften lofva Erik Sparre sin hand; hon vågade icke säga nej utan
hänsköt saken till fadern.
Ville jag mycket hellre mista mitt hufvud, än jag ville vigas vid
honom, och när jag såg honom hos andra, som midt för mina ögon
gjorde gäck af honom, tänkte jag i mitt sinne: Herre Gud, hvad skall
du göra med den der hasenberger, så led var han för mina ögon.
Jag tordes lell inte en läng tid tala om det, men alla kunde väl se,
att jag inte kunde lida honom. — — — — — — — —
Satte jag mig i sinnet, att ingen menniska, hvem det ock vore
hvarken skulle kunna locka eller trufva mig der till, helst da min morfar
och morbror de höllo mig ryggen fri, t)’ de ville inte gerna, att det
skulle ske. — — Jag var nu mina 16 år, så att jag nu något så när
sjelf kunde märka och döma, hurudan den kärleken var, som kom
af en hjertelig oskrymtad kärlek, eller om kärleken mera var för
andra orsaker, ty jag var inte så enfaldig, att jag inte både kunde se
och viste, att han mera älskade mig derföre, att han mente till att få
pungen full med mig och till att komma sig fram för min skull, än
för den stora kärlek den han drog till mig, som var torr och ringa nog;
det hans slägtingar ock läto mig förstå, att när han skulle få mig, så
skulle han lösa sin fars hus in derpå. Jag svarade: få först, ila sedan.
Sade fru Ebba en gäng åt mig: vDu skall inte hafva Crutis, utan han
skall hafva en fattig jungfru, och du skall hjelpa en fattig karl i
sadeln.» — — — — — — — — — — — — —
Så gjorde allt sådant mig ännu galnare och ledare vid
honom (Sparren), och i synnerhet efter de ville bjuda till att först locka
mig dertill, och sedan, när det inte tog tag, ville de trufva mig, det
jag icke gerna lät göra, kosta mig hvad det kunde. Jag tyckte det
gick mig sjelf mest och närmast an, och när alla andra gingo
derifrån, så var jag lell bunden vid siken -) att blifva derhos, antingen det
var ondt eller godt, ty det var icke hästebyte. Jag måtte väl se mig
före, hvem jag lofvade mig åt, och att det måtte vara en sädan, att
mitt sinne och hans kunde komma öfverens, och det gjorde icke
dennes sinne och mitt, ty det var som dag och natt. Min h. f. gaf
mig ändå fjorton dagars tid till att betänka mig. Emellertid talte
jag med min morbror, och han gaf mig det rådet, att jag skulle säga
kort nej, så slapp jag. Sedan gingo vi upp på slottet till en dans,
och då Sparren skulle dansa, så stulo de bort hans svärds balja sä
han dansade med bara värjan, och alla logo åt honom och sade åt
mig: Så, min rätt goda vän, se huru de göra narr af din fästeman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
