- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
78

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

att det vore väl Cruusen, men skulle jag icke hilla mig in, att jag
någonsin skulle fa honom eller någon, som jag härefter gerna ville
hafva, efter jag icke ville hafva den här,––derpå jag
svarade, att hvad den soldaten vidkommer, så har det varit mitt narri,
och har jag, så sannt som jag lefver, icke till det„ringaste ment Cruusen
dermed. Om han är lefvande eller död, det vet jag inte, och gör det
mig vid denna tiden rätt lika, och har jag ännu icke sett någon, den
jag rätt fullkomligt vill göra till herre öfver mig. Bad jag för den
skull, att m. h. f. inte ville fatta de misstankar till mig, att det sker
hvarken för hans eller någon annans skull utan blott derföre, att jag
aldrig kan tvinga mitt sinne till att blifva kär åt honom. Jag frågade,
om det icke skulle vara m. h. f. en stor sorg att se mig vara bunden
vid den jag har en hjertlig leda till, ty vill jag gerna se, att m. h. f.
har goda vänner, men inte med min egen odrägliga vedervärdighet.
Hoppas jag, att ingen skall vara så tokig, att man förtänker h. f.
derföre, utan jag vill taga allt på mig. Men hvad det vidkommer, att jag
aldrig skulle fä den, jag sjelf behagade, så vill jag gerna låta mig nöja
dermed och bli ogift, så länge jag lefver, ty till att bli hos den, jag

inte gerna vill hafva, så länge jag lefver, det gör jag inte.––

Min h. far sade, betänk dig i natt och efter han är här, så låt dig
icke märka, att du icke vill hafva honom. Jag svarade derpå, att det
är allt redan betänkt, och kommer inga andra tankar i mitt hufvud,
och till att ställa mig väl emot honom är mig omöjligt. Hade jag
redan så halft öfvertalat min h. far, men fru Ebba, som alltid var mig
emot, had min h. far, att han icke skulle låta mig råda. När jag kom
ut och satte mig till att sy, och Sparren satte sig hos mig, bad jag
honom för Guds skull, att han icke ville se på mig, utan gå från
mig, ty jag kan icke lida Er hos mig, och tog jag en hel slef med
vax, som stod och sjöd på elden, och kastade efter honom, oc.h hans
handskar, som han fick mig, kastade jag i elden. Min morbror log
så hjertelig, och den andra (Sparren) gick till min f. mor och frågade
henne, om jag var rasande eller inte. Hon svarade, Gud vet hvem
som går åt henne, men sen sade hon honom hela händelsen. Han
gick dermed bort och kom aldrig mer till mig. Han sände både den
ena och den andra till mig, men det var allt lika godt, och stod fru
Ebba mig utur viset hårdt emot, ty hon var min största plåga, som
hon alltid har varit, allt ifrån jag låg i lindan.

Fru Ebba brydde henne för Cruusen, sade derjemte, alt han hade en fästmö,
så hon kunde inte få honom.

Jag svor, att han aldrig var i mitt sinne, och paste jag rätt äfven så
litet på honom som på någon annan. Jag vet, Gud som alltid sörjt för mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free