- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
79

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

han ger mig väl ock. en god man, och blir jag inte gift, så blir jag

inte knekt. —–Hon sade dertill åt mig, att om jag så skulle

öfvergifva Sparren, skulle en man väl betänka sig till att begära mig,
och hvar och en skulle hålla mig för en lättfärdig och ostadig jungfru,
som icke håller nägot ord, utan vispar först med den ena och så
med en annan. Derför bad hon min h. far, att han inte skulle vara
from och låta mig råda, utan han skulle mans svara hvad han ville,
så skulle jag väl låta mig nöja, om jag ville eller inte, ty det står
inte väl, att en jungfru skall veta, hvem hon vill hafva. Derpå
svarade jag, att hvad det vidkommer, att alla skulle kalla mig lättfärdig,
var jag icke rädd derför, ty jag hade ett godt samvete, att hvarken
han sjelf (Sparren) eller någon annan ärlig menniska kan med skäl
säga mig någon lättfärdighet efter, ty ingenting är mig kärare än min

ära.–-Hölle jag det för en större lättfärdighet, om jag lofvade

till att bli kär åt honom och bedrog honom, och kunde sedan aldrig
lida honom, utan älskade en annan mer än honom, det jag visst gjorde;
och jag skall aldrig säga ja, så visst som Gud lefver. Om I än mot
min vilja bringen det så vida, att vi sku stå för presten, sä skall jag
säga nej öfverljudt och skall aldrig komma i säng eller hus med
honom. Men hvad min ostadighet vidkommer, vet jag ej hvad orsak de
hafva till att skylla mig derför, efter jag aldrig har låtit honom behaga
mig. Om han kan bevisa mig, att han har gifvit mig i de här två år,
han har gått här, den ringaste ting, att jag har lofvat honom en
bokstaf, som jag har skrifvit, honom till, eller kan kan säga, på hvad ställe
jag var, när jag gaf honom handen derpå, att jag ville vara stadig,
så vill jag gerna göra allt det som de vilja. Ingen kan säga, att jag
har vispat hvarken för den ene eller den andre, dertill sitter min
näsa för högt. Jag kan försäkra min f. m., att jag är så stor i
mitt sinne och för så dyra varor, att den, som dem vill köpa, han
måtte rätt dyrt betala dem och göra sig omak nog och buga sig väl
direkt för mig. Dertill skall han älska mig af allt sitt hjerta, förrän
han får många goda ord af mig, derför, den som inte vill begära
mig, så må han låta bli.

Jag har heller icke behof till att skynda mig så mycket, om det
icke är utur viset godt, ty jag är ju ej så mycket gammal, att jag
är rädd att åren skola förtaga, och är dertill ett enda barn, så att
min h. far väl måtte se, hvem han gifver mig åt och inte i min
ungdom förspiller min lycka och all min glädje.

Sedan kom Sparrens syster till Agneta, »den 18 om morgonen kl. io», och
frågade, om det var sannt., alt hon ej ville hafva hennes bror. Agneta tog då
mod till sig och svarade, att hon »aldrig lofvat Sparren sin tro, utan det hade
endast fru Ebba gjort, och jag beder dig tala aldrig mera derom, ty det är omöj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free