- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
92

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Teatervän, m. fl., Från scenen - II. Ensam, af Alfhild Agrell - III. Carmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

Der. kraf på sanning, som likt en röd tråd genomgår hela fru A. Agrells
skådespel, erinrar dock om ett gammalt ord, att högsta rätt kan vara högsta orätt.
Rätt emot mig sjelf, sanning att ej vilja antaga en titel, till hvilken jag icke har
s. k. laglig rätt, kan blifva grymhet, och, som det visar sig, gagnlös grymhet
emot mitt barn. Yngvas, dotterns, sinne är nemligen, långt ifrån att vara höjdt
och renadt af detta sanningskraf, hvarunder hon lidit så mycket, tvärtom så
för-bittradt, att hon visst icke motsvarar doktorns beskrifning, att en sötare, bättre
uppfostrad flicka icke kan finnas; och nuvarande innehafvarinnan af rolen lyckas
icke heller att framställa en på annat sätt tilltalande bild. Fru Hvassers Thora
täflar deremot med Herr Fredriksons Doktor Sanden om priset; båda äro förträffliga,
och det är ett verkligt nöje att åhöra sådana dialoger som mellan dessa två
mästare i replikens svåra konst. — Uppsättningen är i det hela lyckad, och då man
lemnar teatern, höres, bland lifliga diskussioner om styckets innehåll, en allmän
önskan att snart fa återse ett nytt skådespel af samma förf. Ett mera
tillfredsställande vittnesbörd om allmänhelens gunst kan väl näppeligen fås.

Teatervän.

(Insändt.)

III.

Bland de få operor, operetter eller lyriska stycken, hvilka öfver hufvud
taget torde år ut, år in, kunna påräkna publikens gunst, står i främsta ledet
Carmen. Kommer man som resande till hufvudstaden, är det alltid med
tillfredsställelse man ser annonseradt detta slycke med Bizet’s omtyckta och välkända
melodier, samt den lifliga, om ock just ej så glada libretton. Fru Edlings
»Carmen» har ju ock, med allt skäl, blifvit erkänd som en af hennes bästa roler;
och om det icke kan nekas, att konstnärinnans begåfning, hela hennes karakter
visar åt helt annat håll, måste man så mycket mera beundra det resultat, till
hvilket hon genom tvifvelsutan allvarliga och noggranna studier kommit; och
om, enligt texten, den »Carmen», hon visar oss, icke är den, med respekt till
sägandes »satunge», som egentligen afses, och till hvars knappast tvifvelaktiga
karakter den verldsbekanta habaneran i i:sta akten i musikaliskt afseende sä
ypperligt gifver oss nyckeln, — så måste man dock, äfven med friskt minne af
åtskilliga utlandets artister i denna rol, känna sig fullt tillfredstäld.

Den inom pressen redan gjorda anmärkningen emot framsläppandet på
landets första lyriska scen af en toreador sådan som den nuvarande är fullL
befogad. Deremot har man fåfängt väntat eu lika väl behöflig anmärkning mot
utförandet af moderns rol. Micaëlas parti innehafves f. n. af en artist, som
under många år varit en s. k. grande utilité inom teatem och hvars röst, ehuru
numera möjligen något skarp, dock märkvärdigt väl bibehållit sig. Micaëlas
parti är, för att icke vara en primadonnas, bland de tacksammaste och hennes
två nummer: duetten med José i första akten, och romansen i den tredje, hör
man som oftast af åhörarne upprepas, »gnolas», som det heter, vid utgåendet, —
ett säkert tecken, att de »slagit an» och stannat i minnet, äfven om icke
applåder och dacapo-rop redan förut vittnat derom. Men då härtill kommer, att
ifrågavarande artists såväl röstmedel som apparition i öfrigt äro fullt
tillfredställande, frågar man sig hur det är möjligt att sjunga en romans för att uttrycka
hur »allt mig förskräcker», hur »af skräck jag dör», utan ett enda pianissimo,
utan knappast någon nyansering. Orden måste väl dock hafva något att betyda,
och aar man hör omtalas en moders bön och en ungdomskärlek, som hjelper
öfver alla faror, samt slutligen hänvändandet till den llögstes beskydd, då tyckes
verkligen själsrörelserna och skiftningarna deri ligga i så öppen dag, att åhörarne
helt naturligt erfara och följa dem, i irois af framställarinnans likgiltighet för
allt annat än det fullt klingande ljudet af sin egen stämma.

Mycket mera vore att tillägga, men tillsvidare må blott frågas, huruvida
icke möjligt vore att undanrödja sådana små missgrepp, hvilka i många fall
verka störande på det hela och förlaga ett annars godt intryck; och denna
fråga framställes af många Teater• och Musikvänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free