Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III. Mars 1886 - Korrespondensafdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf. Au knlici ha någon skyldighet hänvisa till hvarandra, som Ni fordrat, ha
vi aldrig förr vetal.
Fosterländska äro vi nog; derför var det bland annat vi ej ville börja
vår nya tidskrift med hvad Ni kallar smycket, ett förut tryckt finsk-svenskt poem,
om än af oss högt värderad t (se Dagny sid. 32); men sä fosterländska blifva vi
aldrig, att vi ej både läsa och citera utländska författare.
Nu till Er ^betänkligaste" anmärkning. Först ar Ni missnöjd, att vi
recenserat en manlig författares arbete, i stället för ett »af någon bland våra yngre
begåfvade författarinnor", och detta missnöje ökas, då Ni ser, att vi tillåtit en
»manlig kritik» af samma bok.
Visserligen är Dagny ett organ för qvinnofrågan, men dermed ha vi ej
menat, alt hon blo|t skulle skrifvas af qvinnor, blott få tala 0111 qvinnor, ja till
och med blott få recensera böcker skrifna af qvinnor, såsom Ni synes önska.
Det blefve sannerligen »litet för mycket blommor». För öfrigt är det just detta
särskiljande af manligt och qvinligt vi vilja bekämpa. Vi älska öfverhufvud ej
kollektivet qvinnan, utan önska, att man och qvinna så mycket som möjligt
är skola betraktas som ett, som menniskor. Ma hvarje individ få galla hvad
den kan och alla konstlade skiljemärken mellan könen försvinna. Vi försvara
intet kastiulresse. Om ej qvinnans sannskyldiga intresse sammanföile med
man-uens, skulle qvinnofrågan förlora hälften af sitt ■ raison d’élre>.
Hvad andra sidan af Er beskyllning angår. neml. att vi öfver hufvud
be-värdigat »Erik Grane* med en recension, så vilja vi nämna, att det skett, emedan
den boken utgör ett af många påaktadt inlägg i den fråga, som står i det aldra
närmaste sammanhang med qvinnofrågan — sldlighctsfrågun. Det. kan gå
lättvindigt nog för en ung dam, som ej ens synes ha en aning om huru djupt den frågan
ingriper i hela mensklighetens lif, att utan vidare hänvisa hvarje literärt arbete,
som berör den frågan, till den ^pornografiska literaturen Men endast; med stora
eller fula ord besegras ingen fiende. Vill man draga i härnad för så allvarliga
-aker. fär man både oavgjorda sig med rättvisans svärd och rättfiirdighetens
pansar samt ej glömma pryda sig med det der smycket vi nyss rekommenderade åt
Er. Dagny har ock från många håll mött ett lifligt erkännande för sin idé
att låta boken belysas från två. sidor. Att Ni erkänner talangen hos vår
unga kritiker, Ola Hanson, är oss kärl, och all Ni i jemförelse med densamma
finner »Esseides förmaningar» dunkla, förvånar oss icke alls. Hvad man ser t
syna blir ju alltid dunkelt och i Esseides kritik förefinnes icke en enda
»förmaning". Men alt Ni finner den samfälda kritiken vara : hufvudsakligen
berömmande», förvånar oss desto mer. Anser Ni ej sådana ord som Esseides sid. 22:
»Alltifrån den vidriga och onödiga skildringen af Slockholmsbesökel och de
yttranden, som senare fällas om tvånget af ett osedligt lif, har förf:n förverkat
den rättänkand-.- och fördomsfria läsarens sympatier», for klart och tydligt
ogillande, så kunna vi ej hjelpa det. Här rekommendera vi derför åter den lugna
pröfning&n. Men i Ola Hansons hufvudomdöme, all »Erik Grane är en bok,
som mödrarne borde läsa», instämma vi fortfarande, ty de få der se huru del ’
går, när de "lemna sina barn* otillfredsslälda nyfikenhet att reda sig på egen
hand».
Utrymmet, förbjuder oss ingå i vidare svaromål, utan vilja vi till slut lacka
Era välönskningar och del vänliga intresse, som förmått Er offra så mycken
tid på den unga Dagnys uppfostran — en hvar skulle ej brytt sig derom; men
innan Ni härnäst kastar Er in på valplatsen önska vi, alt Ni lärl inse
sanningen af I1. Wikners ord: Jag kan aldrig vara säkrare om nederlag än då, när
jag gör min motkämpe orätt. " " At. //.
Från Dagny till li. A. och åtskilliga andra korrespondenter. Till följd al
sjukdom måste svaren på dessa bref uppskjutas till följande nummer.
AH a meddelanden och sändningar till Dagny böra
adresseras till Byrån, 19 Lilla Vattugatan, hvilken Måndagar och
Torsdagar kl. 5,15—6 tjenar till Red:ns byrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
