- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
104

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV. April 1886 - Ellen Key, Några ord om de ryske diktarnes qvinnotyper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

hvar och en individuelt kännetecknande egendomligheterna, sä
nyanserade, att utom Shakespeare vet jag ingen diktare, som danat just så
mångskiftande qvinnotyper. Båda hafva genom den individuella
karaktäristiken vetat göra dem till lefvande varelser i den grad, att man
känner dem handla med nödvändighet; för Shakespeare att icke låta
Julia, för Turgenjeff att icke låta Elena lemna allt för sin kärlek, eller
för Shakespeare att ej ha bevarat Desdemona hängifven, för Turgenjeff
att icke ha låtit Elisabeth offra sitt hjerta för sitt pligtbegrepp skulle
förefallit som ett brott mot en naturlag.

Båda diktarne veta, att för en sådan qvinna är troheten mot hennes
egen innersta personlighet lifsprincipen, så att man lika gerna skulle
kunna tänka sig henne lefva utan andhemtning som lefva efter ett
svek mot sig sjelf.

Kan man hoppas, att Turgenjeffs qvinnor hafva motsvarighet inom
hans land, då har detta en framtill hvars storhet vi blott kunna ana.
Ty ett folk, som har sådana qvinnor, det folkets innersta grund är
mod, oskuld, hängifvenhet, trohet och sanning. Och framdeles måste
det då också erhålla ordning, vishet och frihet. Visserligen komma
dessa herrliga qvinliga krafter att missbrukas under striden — de
missbrukas redan — men de äro oförstörbara. Så tror åtminstone
den diktare, hvilken förkroppsligat sitt hopp om sitt lands framtid i
den ideala bild af en qvinna, som en gång bränt sig in i hans själ.

Tolstoy’s qvinnor hafva också sin egendomlighet. ’Men denna är
mera en nationell än en individuell. Hans qvinnor t. ex. tala ej om
samvete eller pligt, såsom engelskorna göra, äro ej husliga på tyskornas
sätt och ej lifliga på fransyskornas. De hafva något af det samma,
som kännetecknar ryska samhället och ryska litteraturen, ett
egendomligt, kraftigt tycke, något af »obruten mark», af ursprungsfriskhet.
Men sjelfva de typer, Tolstoy skildrar, hafva icke ens tillnärmelsevis
den innehållsrikedom som Turgenjeffs. Och än mera: Tolstoy ger
oss icke med sina qvinnoskildringar samma tro på den ryska qvinnans
idealitet som Turgenjeff. Qvinnan är också för honom något rikt,
herrligt, men skört. Verlde?i är hennes store fiende, och Tolstoy,
aristokrat genom födsel och lefnadssätt, tills han blef sekterist och
kommunist, känner verlden väl; han har utomordentligt fint skildrat
mäns naiva och gränslösa dyrkan af en outvecklad ung qvinna, som
under verldens inflytande sedan företer en hel del qvinliga
svagheter. Både Levins äktenskap i Anna Karenina och äktenskapshistorien
i Katja visa, att Tolstoy anser ett lyckligt äktenskap under verldsliga
förhållanden i hög grad vanskligt, och att dessa båda äktenskap icke
bli olyckliga beror på att männen hafva en sådan fond af godhet,
ädelmod och tålamod. Och dock förslår detta icke att i högre
mening göra äktenskapet verkligt, när, som i novellen Katja, hustrun
låtit verlden tränga in i detsamma. Hela denna historia är endast
berättelsen 0111 huru en helt ung flicka vaknar till huld och frisk
qvinlighet genom en verklig kärlek till en ädel man, men huru verlds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free