Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV. April 1886 - Rätt eller orätt? Med anledning af Alfhild Agrells skådespel »Ensam» - Några ord om Daniel Sten och Stella Cleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
sätt, hvilket uppkallar deras viljekraft och arbetsmod, än den skulle
varit under hägnet af en moders lögn och cn lysande ställning, som
gjort hvarje sjelfansträngning öfverflödig, det är ett vackert drag af
förf:n, som visar hur djupt hon fattat sitt ämne. Det är också för den
ensam lemnade modern en tröst, som mildrar intrycket af hennes eljest
allt för hårda öde.
Vi hafva härmed i korthet framhållit de olika uppfattningar, som
delat åskådarne af fru Agrells »Ensam» i tvänne läger. Men det finnes
ännu ett tredje, om ock fåtaligt sådant. Det utgöres af dem, för hvilka
Thoras fall bestod endast deruti, att hon hängaf sig åt en man, som
var ovärdig hennes kärlek; hvaremot i motsatt fall hon så väl som
hennes älskare förmenas hafva varit i sin goda rätt.
Denna för qvinnan likasom för kärleken förnedrande uppfattning
innebär en motsatt och ännu långt större fara än den, som vill
förherrliga just den fallna qvinnan och se i henne ett skuldlöst offer. Vi
varna pä det allvarligaste för båda dessa missriktningar, men vi tro
icke, att fru Agrells märkliga stycke för någondera erbjuder minsta
stöd. I vår tanke är * Ensam,» i trots af vissa svagheter, ett i sedligt
så väl som i dramatiskt hänseende godt arbete, för hvars upptagande
på clen Kongl, scenen man må vara Kongl. Teaterdirektionen tacksam.
Några ord om Daniel Sten och Stella Cleve
med anledning af ett bref.
■j^i hafva ej velat underlåta att meddela det hufvudsakliga af
^ den stränga dom öfver »Sämre folk*, som förekommer i
nedan införda bref från —y. Delvis är déri tvifvelsutan väl förtjent.
Det gifves diktämnen så låga, att man icke behöfver varna för dem
och knappast kan göra det i detalj utan att nedsätta sig sjelf och
sina läsare; det gifves andra så osunda och naturvidriga, att de
bortstöta hvar och en icke redan till sin natur förskämd läsare. Till
vår bedröfvelse måste erkännas, att 1885 års literatur bjudit på tvenne
sådana alster af qvinnohand: »Sämre folk» af Daniel Sten och »Berta
Funke» af Stella. Cleve. Vi ställa båda under samma stränga dom, som
vår korrespondent falt öfver den förstnämnda; men vi uttala med
afseende å Daniel Sten den fasta förhoppningen, att det må vara sista
så väl som första gången hon missbrukat sina goda gåfvor till
afskrifva något dåligt, och vi hafva så mycket mera skäl för detta vårt
hopp, som första delen af hennes ifrågavande arbete är både rent tänkt
och fint och vackert skrifvet.
Till den ärade Re dm af Dagny från . . . y,
Helsingfors.
Som tillägg till Dagnys korta uttalande i senaste häftet mot
Daniel Stens »Sämre folk» och såsom landsmaninna till förf:n ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
