- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
131

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i3i

Min h. far gick sedan in till måltid, — — — men när jag kom
in till min s. mor med maten och bad henne äta, så hade fru Ebba
varit inne hos henne och sagt på samma sätt äfven för henne, så att
när jag kom fram till sängen, frågade f. mor, hvem som hade kokat,
och när jag sade, att jag har gjort det, vände hon sig åt väggen och
var så ond, att hon inte ville se pä mig och had mig äta sjelf, det
jag ock gjorde och satte mig sedan till att gråta.

De begge fruntimren kommo sedan öfverens om, att Agneta ej uppfylde
sina skyldigheter.

Fru Ebba sade, att min styfmor skulle slå mig, men den andra
sade: Gud bevare mig ifrån henne. Men när min h. far kom in,
begynte de till att tala om mig allt det som illa var. Så gjorde det
honom mycket ondt, ty han var lei 1 mycket kär åt mig, och ledsen,
att han tillförene utan all orsak var tvingad till att banna mig så illa.
Han sade: k. f. Ebba, jag kan inte se, hvad hon mera skall göra
eller hvad hon gör illa, enär hon ännu är ett barn och är sä
hjerte-lig glad och all i leken, det jag inte väl kan neka henne. Hon lär
väl tids nog få se .sur ut, ty det är synd till att neka ett barn sin
glädje, — — — — — och om hon än gjorde något, så gör
hon det inte af odvgd eller någon ond mening utan mera af
barnslighet; vi få inte så tyda det ut, att de unga sku kunna se sura ut allt
för ett, när vi se sura ut. Han gick dermed ut ifrån dem, och så
begynte jag så hjertelig till att gråta, så att de märkte, att jag var i
kammaren, och gick jag sedan ut i min kammar. Var jag den
barnsängen så illa utkommen, att om jag log, så log jag åt att barnen
voro döda, sang jag, så unte jag min mor ingen ro, och såg jag sur
ut hemma, så sade de, att jag ville bitas, så att jag inte sjelf väl
viste, hvad jag skulle taga mig före. Inte tordes jag klaga min nöd
för min mormor, ty jag var rädd, att det skulle blifva värre för mig,
och drog det så för mig allena. Det var för mig en så svår tid, att
om icke Gud dä så väl som alltid hade tröstat mig och hållit mig
med tålamod, så har jag rätt måst förgås. En afton eller två derefter,
satte fru Ebba sig i min styfmors kammare vid hennes säng, och
jag-satt bakom henne. Sade hon åt tnig: si, sitter du här inne, och
Cruusen står derute. Hvi går du icke ut till honom, som du inbillar
dig så mycket om? Derpå jag svarade: han kan väl stå mig förutan
i dag så väl som alltid, och 1 han inte mycket hört mig tala om
honom hvarken ondt eller godt. Är han god nog åt den honom
behagar, och kan han väl få så god jungfru som jag, och jag så god
man som han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free