Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
som låg oss på sinnet eller som gått oss emot ifrån vår barndom,
att vi ej sade för hvarandra; vi höllo intet hemligt och voro så väl
kontanta med hvarandras sinne, att vi voro mycket glada båda två.
Men ehuruväl jag var mycket kär åt honom, sä höll jag lell min
kärlek så hemlig., att ingen rätt väl märkte den, och min egen
kamrat, som dagligen var hos mig, viste det inte. Han på sin sida gjorde
mig det till viljes, att han ock hölt det så, att när vi voro bland
folk, viste ingen, om icke det snarare var min kamrat än mig, och
hon sjelf viste inte, hvad hon skulle säga, ty han talte med henne
och inte med mig; när hon såg pä, gaf han henne dubbelt emot
mig och under tiden mig intet, men i löndom fick jag väl det mesta
och det bästa — — när han gaf henne något, så sade jag,
hvarföre gifven I inte mig?–En part sade: vi ha alla trott, att det
har varit Agneta Horn, som Cruusen tyckt om, men nu se vi, att det
är Kerstin Posse, 1 och kan ingen reda sig ut på saken. När jag
rodnade, sade jag: tvi du, Stina, skall jag stå och rodna för din
skull och kom henne till att rodna först och sade sedan, att jag
hjelpte henne. När vi kommo allena, logo vi så hjertelig der
åt båda, att vi hade bedragit dem, ty alla sågo väl, att det var
endera, men de viste inte hvem, allt in till pingstdagsafton.
Dà öfvertalade Lars Cruus Agneta att få genom sin morbror, laltherrn Jakob de
la Gardie anhålla om hennes hand hos morföräldrarne och hos fadern, som ännu
var i Livland. Morföräldrarne svarade, att de hade intet till att säga deremot,
utan sågo det gerna och ville af allt sitt hjerta önska lycka dertill samt skrefvo
derom till Gustaf Horn. Pingstdagen drogo morfadren, mormodren och Agneta
till Ekebyhof till fru Ebba, för att blifva der öfver helgen, men fru Ebba såg
surt på Agneta och ville, att lion skulle tala om förlofningen, men dertill hade
hon ingen lust. Under det att svar inväntades från fadern var Agneta alltjemt
hos morföräldrarne. Till hennes stora oro blef Lars Cruus nu sjuk på Sätuna,
men för ingen vågade hon yppa denna oro, ulan kunde till och med svara dem
som beklagade henne, att hon inte behof hade till att sörja sitt enda goda, ty,
brukade hon säga, »mister jag en, får jag väl en annan igen», men tillägger hon,
»i mitt hjerta mente jag väl annat, ty Gud vet, huru ondt det gjorde mig. Jag
grät för den skull mången hemlig tår, när andra sofvo, till dess jag fick veta att
han var bättre». Cruusen kom sedan till Tidön, men i början hade Agneta föga
glädje deraf, då hon sjelf blef sjuk. Hon blef dock snart bättre.
Min moster kom dit med och tog mig i sin kammare, att jag
skulle ligga hos henne, ty hon gjorde sig fåfänga tankar, som aldrig
kommo i vårt sinne, ty vi voro båda för ärliga till att tänka sådant,
och älskade han mig allt för högt dertill. Han blef för den skull så
ond på henne och sade, att hon nu har nog rådt om mig, och skulle
hon nu inte längre inbilla sig hafva något herravälde öfver mig, och
begärde han inte, att hon skulle akta mig, ty jag hoppas, sade han,
1 Kristina Kristiansdotter Posse f. 1630, uppfostrad i Ax. Oxenstiernas hus,
g. 1658 med C. Filip Sack, enka 1661; gift 2 gången 1668 med Ernst Creutz,
död s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
