- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
139

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

jag var allena, och stundom så att äfven han (Cruusen) såg det, ty

jag tänkte, att min verld nu äter skulle bli mig vedervärdig.–—

När jag inte viste af min lycka, utan inte såg annat än bara
vedervärdighet för mina ögon, så hade jag inte annat till att tänka pä,
men att nu, när lyckan hade litet låtit mig se sig, att hon ville gifva mig
en god och from man, den båcle väl kunde och ville försörja mig,
att nu utan all min förhoppning platt blifva i mitt gamla lag igen,
det gjorde mig mycket ondt. Grät jag för den skull natt och dag,
så att mina ögon ha mått gå ut på mig, det han ock sjelf märkte.
Detta kom honom ännu mera till att älska mig, och lofvade han mig,
att om han för sin äras skull kunde göra det, sä skulle han bida till den
sista stunden; om vi än skulle vigas den ena timmen och den andra
gå på skeppet och segla ut, så skulle han ändå inte draga bort,
förrän han fick mig med sig, deröfver jag blef mycket glad. Sedan
kom Anna Posse 1 till mig och sade, att hon skulle vara brud 14
dagar derefter, och jag svarade: \ ären gammal nog dertill och annars
han I länge nog varit förlofvad, så att jag inte vet, hvad Er fattas,
att I inte länge sedan hållit bröllop. Frågade hon mig, om mitt
bröllop skulle stå snart, och jag sade, jag kan inte veta, och

Här äro Tyvärr några blacl bortrifna ur manuskriptet. Sjelfbiografien börjar
åter på följande sätt:

Nu Gud ske lof, som har gjort all deras spådom till inte, och
tackar jag ock Gud derföre. Den 10 juli drogo vi nu ifrån
Stockholm till Sätuna, och kom jag med min k. man den ir första gången
dit. Gud gifve oss till lycka och låte oss med hugnad få bo här
tillsammans i många goda år, sitt heliga namn till ära och oss båda
till timelig och evig välfärd! Den 14 kom m. h. far och styfmor
hit till oss, och drogo hädan den 16, och den 22 drogo vi från
Sätuna. Gud hjelpe oss väl med all hugnad dit igen! Den 23 kommo
vi till Stockholm, och då var redan skeppet borta till Dalarön, med
hvilket vi skulle till Tyskland. Min h. f. ville inte gerna, att jag
skulle draga ut med min man, och när jag märkte det, begynte jag
till att gråta så bitterlig, när vi kommo hem och sade åt min man,
att jag aldrig tror, att han så litet håller sin lofven, som han lofvade
både förut och när jag om morgonen först kom till honom, att
jag aldrig skulle blifva efter honom, der möjeligt vore, och nu är
det väl möjligt, att jag kan följa honom. Der I änteligen lemnaden
mig hemma, så mån I försäkra Er på, att 1 aldrig fån se mig lefvandes
igen utan död, derföre min herre och käraste, låt mig få följa dig,

1 Anna Posse f. 1621, g. 164S med riksrådet och presidenten Johan
Gyllenstjerna, † 1690.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free