Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
så länge jag kan, för Gud vet, huru länge vi lefva! Då sade han:
min allra käraste, gråt inte så mycket, du skall få följa mig, och
har jag inte tänkt till att lemna dig hemma allena. Säg din egen
mening, då du kommer till h. f.! När vi kommo till m. h. f., sade
han åt min man: m. k. son, jag ser inte gerna, att I tagen min
dotter med Er ut, och annars kanske bådas fromma inte väl vill
skicka sig med henne till att resa den vägen, efter jag ser, att hon
blir så mycket blek och tunn, och om hon kanske skulle fara illa,
så hade både I och jag sorg deraf. Sade min man: jag har väl
hållit henne före allt sådant, men hon vill inte låta säga sig. För
min person såge jag det gerna, om h. f. kan öfvertala henne. Det
skall stå henne fritt till att göra, hocket hon vill. Jag törs intet säga,
utan jag har mast lofva henne, att hon skall få råda deri. Må hon
svara hvad hon vill, så vill jag medl Han viste väl, att jag skulle
säga, att jag ville med honom, ty han ville inte heller gerna lemna
mig hemma. Då sade till mig h. far: »Min dotter säg ja, att du
vill blifva hemma, efter du har fått lof till att svara hvad du vill».
Han hade gerna sett, att jag hade sagt, som han ville, ty han var
mycket kär åt mig, efter han inte mera barn hade än mig efter m.
s. f. mor, och dem han hade haft med den andra voro alla döda,
och hade så ingen mer än mig, ty var det ej något under, att jag
var honom så mycket kär, att han inte ville släppa mig den vägen.
Jag tackade m. h far för en sådan stor omvårdnad, som han hade
om mig, men så har jag inte vid denna tiden något, sotn mig kan
förhindra att följa min man, ty jag är en ensam menniska, och för
öfrigt så tror jag inte, att det är min h. fars allvar, att jag skall bli
hemma, då han nu en gäng har gifvit bort mig åt en kär och
dygdig man, den jag ingalunda vill blifva ifrån, utan jag har lofvat till
att följa honom både den onda och den goda dagen och skall ock
ingen mot- eller medgång eller hvad det kan vara, ondt eller godt,
komma mig dertill, att jag skall vara ifrån honom, utan så länge
lifvet varar och han vill hafva mig med sig, så skall jag följa honom.
Ingenting skall skilja tnig från honom utan allena den bittra och
obarmhertiga döden, som allt skiljer åt, och bad jag m. h. far inte tala
derom med mig. Annars vill jag gerna lyda min far i allting, men
detta är en omöjlig sak. Om m. h. far hade velat ha mig hemma
här, så skulle han behållit mig som jag var, men nu m. k. h. far,
råder jag något litet sjelf deråt. Min h. far och man logo, och h.
far sade: Så ser jag, att du nu håller ett annat manfolk kärare än
mig, det som jag inte heller misshagar. Jag önskar, att det mätte så
länge blifva, och att du måtte få behålla honom. Hade jag gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
